Allt tydligare har Socialdemokratin blivit ett antisemitiskt, judefientligt parti. Att politiker i Malmö stad låter enskilda idrottsmän från Israel bära ansvar för det som en regering påstås göra är inget annat än att säga: “jude som jude”.
Socialdemokraterna eldar därmed på muslimers judehat i Sverige. Man ger fundamentalisterna rätt. De fundamentalister som tydligt påminner om tyska brunskjortor på 1920- och 30-talen. Precis som då använder man våld mot fredliga sympatimanifestationer för Israels folk, senast vid Stortorget i Malmö.
Genom att inte ta avstånd från detta politiska våld, utan tvärtom använda sin politiska makt för att sabotera en internationell tennisturnering som Davis Cup, visar Socialdemokraterna att man är i händerna på allt mer extremistiska krafter.
Mona Sahlin har gått under Hamas och Hizbollahs fanor. Nu börjar man också tillgripa deras rasistiska politik.
Det är en djup skam för Sverige att ett stort parti som socialdemokraterna inte har starkare demokratiska traditioner.
Sydsvenska Dagbladet skriver i ledare, Reepalu leker med elden:
Israeliska tennisspelare är inte välkomna i Ilmar Reepalus (S) Malmö. Förklaringen? ”Över fyrahundra barn har mördats i Gaza”, sade Reepalu i Sydsvenskan igår. Det är hårda ord. Mord: enligt ordboken ”att uppsåtligen beröva en annan människa livet”.
Så i Ilmar Reepalus värld har Israel med berått mod berövat fyrahundra palestinska barn livet. Inte av misstag, inte i stridens hetta, inte genom kalkylerat risktagande, inte genom nonchalans. Israel har dödat dem alla med vett och vilja. Det är vad Reepalu säger. Hårdraget? Övertolkat? Betänk då att Reepalu är en erfaren, framträdande politiker, van att välja sina ord med omsorg.
Anklagelser om barnamord har när det riktas mot judar – och Israel definierar sig som bekant som en judisk stat – en alldeles särskild historia och en alldeles speciell klangbotten.
Ja, det är ren och skär rasism. Rent judehat. Inget annat.
En personlig beskrivning ger Fredrik Sieradzki i Newsmill, Snart omöjligt att vara jude i Malmö:
Judiska butiksägare berättar att de blivit trakasserade. En affärsinnehavare fann att folk stod inne i affären och delade ut flygblad som uppmanade folk att inte köpa hos sionister. Inte ett ord av medkänsla och förståelse för Malmös judar från Reepalu och hans samvetskollegor. Vi judar tvingas istället som på 1930- och 40-talet återigen uppleva hur vi måste vakta våra steg, våra ord och vårt utseende för att undvika trakasserier och rent och skärt våld.
Och någon uppbackning från politiska makthavare i Malmö har man alltså inte. Vad är egentligen skillnaden mot att ha nynazister i ledningen för Malmö stad?
Är det en magstark fråga? Nej. Socialdemokraterna borde förklara vad skillnaden är. Ställer man upp på trakasserier av judar? Tystnaden talar ofta det tydligaste språket. Så ock här.
(Andra intressanta bloggar om politik, islam, islamism, fundamentalism, rasism, Socialdemokraterna, Ilmar Reepalu, Malmö, Rosengård, integration, integrationspolitik, demokrati, MR, frihet, yttrandefrihet)