Mona Sahlin säger nej till elkablar mellan Sverige och Kontinentaleuropa. Hon har fått för sig att elpriserna skulle stiga med nya elkablar till utlandet. Därför: isolera Sverige.
Detta är fel på så många nivåer. För det första kan man konstatera att Mona Sahlin själv som minister beslutat bygga elkabel till Polen. Hon är mer än någon annan politiker ansvarig för kablar till utlandet. Och det borde hon inte skämmas för.
I Dagens Industri skriver ekonomiprofessor Carl Hamilton (FP), Sahlin skyddar eljättarna
I dag finns tre dominerande elproducenter: Vattenfall, Fortum och Eon. Att strypa utbyggnad av elkablar och motverka internationell handel med el stärker dessa tre elföretags dominerande ställning på den svenska och nordiska elmarknaden. Även om inte priset utjämnas med kontinenten, slipper de tre eljättarna med Mona Sahlins förslag hotet om en potentiell importkonkurrens under hela eller delar av året, eller delar av dygnet.
Strypt handel innebär en fortsatt svensk marknad präglad av fåtalskonkurrens. Det skulle, tvärt emot Sahlins hypotes om lägre priser, göra det lättare för de tre dominanterna att hålla priset högre.
Och i Dagens Nyheter utvecklar Claes-Göran Kjellander hur snurrig ambitionen att stänga gränserna är, El utan gränser:
Men det finns ett inslag i socialdemokraternas ingångsbud i energiförhandlingarna som verkligen väcker förvåning. Det gäller kravet att Sverige ska klippa av elförbindelserna med andra länder i Europa … För det första: Sverige har varje minut ett utbyte av el med Norge, Finland och Danmark. Dessa länder har ett elhandelsutbyte med andra länder …
För det andra: Ett viktigt inslag i den svenska energipolitiken är att minska användningen av fossila bränslen … Varje kilowatt som Sverige kan exportera till dessa länder är en vinst för miljön … För det tredje: Möjligheten till elimport och elexport är viktig för att garantera elförsörjningen även under torrår … Annars skulle vi tvingas att på nytt bygga upp ineffektiv reservkraft, baserad på olja och kol. Dyrt och miljöförstörande.
För det fjärde: Den Östersjökabel, som de baltiska staterna vill ha och som ingår i EU:s långsiktiga planering för klimat- och energifrågor, är inte bara en del av infrastrukturen. Den har också säkerhetspolitisk betydelse … För det femte: Om Sverige isolerar sig från Europa och bygger upp ett överskott av egen elproduktion kan visserligen priserna falla ett år med normal produktion från vatten- och kärnkraft, förutsatt att vi kan reglera dag för dag mot grannländerna. Men om kärnkraften ska ersättas med certifierad el, till exempel vindkraft, stämmer inte kalkylen.
För det sjätte: Om Sverige som ett av regionens traditionellt mest frihandelspositiva länder plötsligt radikalt bytte spår till protektionism skulle konsekvenserna kunna bli allvarliga. För det sjunde: Elpriserna styrs till hälften av skatter och avgifter och till hälften av produktion och handel.
En mer grundläggande sågning än så av Mona Sahlins förslag kan väl knappast ske. Hennes energipolitik är allt annat än begåvad. Är det verkligen den svenska folket vill ha? Det är en fråga för nästa års valrörelse.
(Andra intressanta bloggar om politik, kärnkraft, energipolitik, miljö, klimat, växthuseffekten, global uppvärmn, klimathotet, klimatförändring, klimatförändringar, klimatpolitik, Val 2010, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, Sahlin, Centerpartiet, alliansen, regeringen, Maud Olofsson)