‘Kulturpolitik’ doftar galet 1970-tal

Det är otroligt att det kan bli sådant ståhej över en utredning som handlar om hur man i staten organiserar ”kulturen”. Hela perspektivet är galet. Det är pappa Staten som ska sprida slantar till allehanda angelägna kulturyttringar. Politiker och framför allt byråkrater ska bestämma vad som är konst. Inte medborgarna. De ska bara betala.
Hur starkt vänsterperspektivet dominerar visar Östgöta Correspondenten i ledaren Både kanon och kalkon i kulturutredningen:

I de kulturpolitiska målen från 1974 står det till exempel att kulturpolitiken ska ”motverka kommersialismens negativa verkningar”. I förslaget till nya kulturpolitiska mål finns ingen sådan formulering, vilket har kritiserats. Det kritikerna missar är att en kulturpolitik med skattestöd till kulturverksamhet är en motpol till kommersialism i sig själv. Ingen tror väl att Blondinbella eller Måns Zelmerlöw skulle få statligt kulturstöd om de ansökte?

Och jag skulle vilja gå mycket längre: all verksamhet som borde vara beroende av medborgarnas individuella intresse och smak ska leva på kommersiella villkor.
Undantag är bevarande av det historiska arvet. Där har staten en roll att spela. Men inte i uttolkningen av dagens liv och samhälle. Där måste utövarna finna sin publik.
Och genom sänkta skatter för medborgarna har de större möjlighet att lägga pengar på den kultur och konst de finner intressant och givande. Det är människorna i detta land som borde avgöra om och hur mycket de vill lägga på kulturen. Inte politiker och byråkrater som med skattemedel tillfredsställer ett kulturetablissemang som inte förmår beröra och engagera publiken på egen hand.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )