I Folkbladet diskuterar Widar Andersson konsekvenserna av att vi nu har två tydliga regeringsalternativ att välja mellan, Bäst sosse vinner – kanske…
De två blocken kan således antas bli alltmer lika varandra. Men det handlar inte bara om att “bäst socialdemokrat vinner”. Dynamiken inom varje block kommer att ha en avgörande betydelse för valutgången. Väljarnas intresse dras till konflikterna inne i blocken/partierna snarare än till de relativt marginella skillnaderna mellan blocken.
Ja, vi väljare får mer att säga till om med blockpolitik. Först avgör vi vilken statsminister vi vill se: Reinfeldt eller Sahlin. Därefter avgör vi vilken profil inom regeringsalternativet vi vill stärka.
Det är stor skillnad mot tidigare årtionden då socialdemokraterna alltid haft övertaget och nyckfullt kunnat göra upp med något borgerligt parti, ena gången en Bengt Westerberg, andra gången en Olof Johansson. Då var det inte folket som avgjorde maktfördelningen. Det var korridormygel mellan partiledare, helt bortanför väljarnas insyn och påverkan.
Nu tvingas partierna lyssna av opinionen och försöka muta in nischer som har stöd bland väljarna. Eller framstå som tryggt statsbärande och på det sättet stärka statsministerns parti, i fallet M och S.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, moderaterna, centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna, alliansen, regeringen, SAP, blockpolitik, vänsterpartiet, miljöpartiet)