Krispaketet gav Obama pyrrhusseger

I går godkändes president Obamas gigantiska ekonomiska paket av kongressen. En utmärkt analys av spelet kring krispolitiken och de invändningar som finns, står Phil Levy för i Foreign Policy, Obama’s pyrrhic victory on the stimulus package.
Grovt förenklat står tre perspektiv emot varandra: 1) de vetenskapliga keynesianerna som menar att gapet mellan utbud och efterfrågan måste fyllas med offentliga insatser för att skapa jobb och tillväxt. Därför menar de att Obamas paket är alldeles för litet, även om det är världshistoriens största, 789 miljarder dollar.
2) skolan för kostnads- och intäktsanalys (Cost-Benefit Covey) som menar att ökade statliga satsningar kan vara till fördel, men varje insats måste analyseras så att insatsen sker vid rätt tidpunkt, mot rätt målgrupp och är tillfällig. Om inte denna kostnadskontroll tillämpas, blir det inte stimulanser utan bara slöseri som ökar statsskulden och sänker ekonomin istället för att rädda den. Obama har inte gjort några sådana analyser, utan vräker nu ut skattemedel utan att ha en aning om effekterna.
3) den tredje gruppen är fokuserad på att skapa tillit och förtroende i ekonomin (Animal Spiritualists), eftersom en allmän tilltro till det ekonomiska systemet är avgörande för att något krispaket, hur det än ser ut, ska få avsedd effekt. Hur ekonomin uppfattas står i fokus, det är alltså ett psykologiskt perspektiv. Det är avgörande att Obama kan presentera sina beslut på ett sätt som skapar framtidstro.
Phil Levy menar att Barack Obama inte lyckats uppfylla kraven för någon av dessa tre kategorier av analytiker. Inte ens den sistnämnda, som inte bryr sig om innehållet utan bara om Obama lyckas förmedla budskap som ger tillförsikt. Här har Obama misslyckats genom att inte leva upp till sina vallöften om öppenhet, förändring, lugn och breda överenskommelser.
Uppgörelsen om krispaketet har skett bakom stängda dörrar och drivits till votering i all hast, paketet innehåller inget nytt utan gamla välkända demokratiska krav på statlig expansion, och man har inte sträckt ut någon hand till republikanerna.
Också internationellt har Obama agerat på ett sätt som skadar hans anseende. Phil Levy skriver om klausulen ”Köp Amerikanskt”:

Obama missade ett gyllene tillfälle. Om han hade antagit senator John McCains förslag om att omedelbart avlägsna klausulen hade han demonstrerat ambitionen till partiöverskridande samarbete, visat världen att Amerika inte hänfaller till protektionism … Istället röstades McCains förslag ner. Klausulen skapade dåliga signaler till omvärlden som inbjuds att svara med samma mynt och riskerar att försämra USA:s ställning i en rad förhandlingar om frihandel.

President Obama fick ändå till slut igenom sitt stimulanspaket, men kostnaden är potentiellt mycket hög, avslutar Phil Levy.
Ja, varför valde inte amerikanerna John McCain? Världen hade haft en bättre chans att klara lågkonjunkturen då.
(Andra intressanta bloggar om , , , , ,,, , , , )