Två säkerhetspolitiska experter summerar för mig de två centrala frågorna inför kommande försvarspolitiska propositon från regeringen i Svenska Dagbladet, Militära experter anser att Sverige kan få problem med trovärdigheten.
Utrikespolitiska institutets direktör Tomas Ries säger:
– Med en så stor budget – hur kan man få så lite effekt? Det är slående. Jag tror att en viktig förklaring är att en stor del av försvarsbudgeten går till försvarsindustrin. Det ger en stor indirekt effekt, och kan ge säkerhetspolitiskt inflytande. Med det sagt så är 48 800 soldater som kostar 867 713 kronor styck väldigt lite. Danmark får 83 700 soldater för hälften av Sveriges budget.
Och Mike Winnerstig vid Totalförsvarets forskningsinstitut lyfter den yttersta av paradoxer:
– Både ÖB och försvarsministern har tidigare sagt att Sverige inte längre kan försvara sig självt, det är inget nytt. Den nya försvarspolitiska linjen är ytterst paradoxal – vi förväntar oss att få militär hjälp, samtidigt som vi fortsätter hävda vår alliansfrihet.
Om Sverige inte tänker bli medlem av Nato måste försvarsbudgeten fördubblas. Med en fördubbling skulle vi komma upp i den nivå på 2,5-3 procent av BNP som vi fram till 1980-talet satsade på försvaret.
Det måste bli slut på dagdrömmandet. Man kan inte smita från de svåra frågorna längre. Mindre upprustning och Nato-medlemskap, eller fördubbling av försvarets ekonomiska ramar för fortsatt alliansfrihet.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten)