Moderaternas invandrarpolitiska rapport “Fler vägar in – nycklar till Sverige och det svenska samhället” avvisas inte rakt av på landets ledarsidor. Det är glädjande. Om massmedier inte längre reflexmässigt stämplar varje försök till kritisk analys som “rasistisk!!!” eller “främlingsfientlig!!!” kanske vi äntligen kan få en grundlig diskussion om vad som gäller här i landet.
Här ett urval av ledarkommentarer.
Nya Wermlands-Tidningen:
Det var inte bara från vänsterhåll som det kraxades om att moderaterna nu minsann går rasisters ärenden och flirtar med Sverigedemokraterna. Liknande uppskruvad kritik kunde också höras från en del borgerliga politiker.
Att vänsteroppositionen effektivt vill ta död på en sådan här diskussion är inte så märkligt. Det är ju i huvudsak deras politiskt korrekta önsketänkande som präglat den misslyckade invandrings- och integrationspolitik, och som den m-märkta arbetsgruppen nu vill ta itu med. Ett effektivt sätt är då att snabbt utmåla meningsmotståndare som om inte rent främlingsfientliga så i alla fall en bit på vägen.
Men det vore synd om andra borgerliga partier på grund av denna rädsla skulle avstå från att se mer nyktert på den verklighet som m-gruppen beskriver. För de för faktiskt fram en hel del tänkvärda förslag om hur vi skulle förbättra mottagandet och integrationen av invandrare i Sverige. Det är till stor del denna gamla politiks misslyckande som utgör grogrunden för en växande främlingsfientlighet och vill vi stävja den utvecklingen så måste vi tänka nytt.
Mycket i programförslaget är anständigt och förnuftigt. Sverige är ett av västvärldens största invandrarländer. Vi behöver ha bättre ordning på saker och ting. Arbetslöshet, fattigdom och bidragsförsörjning dominerar i flera stora invandrargrupper. Riskerna för vanekriminalitet är betydligt större bland fattiga människor som saknar möjligheter till arbete och självförsörjning.
Delar av den politiska vänstern älskar att skrika rasist åt borgerligheten. Det finns knappast något borgerligt integrationspolitiskt utspel den här sidan sekelskiftet, som från vänsterhåll inte har lett till kommentarer om stöveltramp och bruna skjortor. Större delen av kritiken är, som det högt uppskruvade tonläget avslöjar, bara strunt. De borgerliga politikerna tar utanförskapet i förorterna på allvar och försöker finna lösningar som inte gör trygghet och egen försörjning till en lyx förunnat en (huvudsakligen) etniskt svenskt medelklass.
För några månader sedan kritiserades Moderaterna för idén att invandrare ska skriva under ett kontrakt om “svenska värderingar”. Nu är rapporten Fler vägar in färdig, och det visar sig att “invandrarkontraktet” främst är en plan för etablering på arbetsmarknaden, och inte en förbindelse att hysa vissa värderingar.
Men det betyder inte att Moderaterna slipper kritiken om flirt med främlingsfientliga. Den kritiken kommer så snart ett parti säger att invandring för med sig vissa problem. Det är synd, för det skapar ett debattklimat som endast gynnar Sverigedemokraterna.
Integrationen på arbetsmarknaden har varit så dålig att invandringen enligt nationalekonomiprofessor Jan Ekberg kostar mellan 1,5 och 2 procent av BNP. Men det handlar inte bara om ekonomi utan ocksåom rent mänskliga förluster. Bidragsförsörjningen är överväldigande i vissa invandrartäta bostadsområden, och chansen till självrespekt och jobb begränsad. En humanistisk politik är att försöka rätta till problemen. Den moderata integrationspolitiska gruppen, ledd av Stockholms socialborgarråd Ulf Kristersson, gör det med en ansats till helhetsgrepp.
En del av resonemangen är kloka och modiga. Andra populistiska och marginella.
Det grundlagsfästa skyddet av medborgarskapet är viktigare än att komma åt några få fall av felaktigt beviljade medborgarskap. Då är det bättre att stärka kontrollerna innan medborgarskap beviljas och skärpa straffen för dem som med hot, mutor eller lögner tillskansar sig ett svenskt medborgarskap.
Men förnyelsen värd namnet verkar främst ha bestått i att öppna för en utvidgad arbetskraftsinvandring, en sådan som socialdemokratin och LO haft så svårt för. Typiskt nog var det i den frågan som Ulf Kristersson, en i arbetsgruppen, tidigt profilerade sig som ledare för moderaternas ungdomsförbund. Fokus är på den rörliga välståndsbringande arbetskraften, inte på den som flyr sitt gamla hemland. Så får invandringspolitiken en allt starkare ekonomistisk dimension.
Sedan letar och hittar arbetsgruppen olika sätt att betona att invandrare ska acceptera svenska ideal för att vara välkomna. En del av moderaternas utspel är i sak invändningsfria, exempelvis en sådan självklarhet som att svensk lag gäller utan ursäkter (som i frågan om hedersförtryck), vilket dock i det här sammanhanget blir ett konstigt banalt påpekande i oklart syfte.
Det är bra att invandring och integration tar större plats i debatten, men ett öppnare Sverige kräver bra mycket mer än de svar Moderaterna nu lämnat på utmaningen.
Den kritik ledarsidorna framför, har man — typiskt nog — inte själv några som helst egna lösningar på. Så skapar man inte en smartare och bättre diskussion om invandringen. Kom med förslagen istället för att bara kritisera! Men som sagt, att medieredaktionerna inte omedelbart avfärdar M-rapporten är ett framsteg för samhällsdebatten.
(Andra intressanta bloggar om politik, integration, integrationspolitik, sysselsättning, arbetslinjen, arbetslöshet, bidragsberoende, arbete, arbetsmoral, fundamentalism, rasism)