I dag inleds svenskfinska högtidligheter under benämningen ”märkesåret 1809”, och Sydsvenska Dagbladet skriver i ledaren Hakkaa päälle Pohjan poika:
För 200 år sedan gick Sverige och Finland skilda vägar. Notera att händelserna 1809 skall uppmärksammas. Inte firas. Att Sverige förlorade kriget mot Ryssland och därmed en tredjedel av sitt territorium och en fjärdedel av sina invånare är inte ens idag något skäl att slå klackarna i taket.
Nej, det är väl snarare de 700 åren dessförinnan då Sverige och Finland var en nation som firas. Även om språket är en barriär, så har vi i flera avseenden samma kynne. Det märks kanske mest i synen på omvärlden. Både finnar och svenskar sätter självbestämmandet högt och ingår inte i några samarbetet med lätthet. Båda länderna står utanför Nato.
Men som Sydsvenskan påpekar har Finland en del att lära oss, när det gäller skolans prestationer, när det gäller försvarsmakten och energipolitiken. När det gäller euron borde Finlands exempel studeras närmare. Vad betyder det att Finland har euro och Sverige inte?
Historia är en viktig del av vår identitet. Därför är det rätt att uppmärksamma märkesåret 1809.