Bloggen har tidigare riktad hård kritik mot Alliansregeringen för att man inte uppfyllt vallöftet om att lägga om statens utnämningspolitik, detta tydligaste utslag av korruption i Sverige.
Göran Persson utsåg politikerkollegor och lydiga ja-sägare till alla toppjobben. Alliansen började göra detsamma. Men efterhand har en förändring skett. Maria Abrahamsson belyser förändringen i ledaren Utnämningspolitiken: Från halvmesyr till fullträff.
Nu är jag ingen förespråkare för kvotering. Att fördelningen av kön och utländsk härkomst blivit statistiskt ”korrekt” ser jag inte alls som något självklart gott, det kan lika gärna vara ett tecken på att yttre faktorer snarare än kompetens står i fokus för chefsutnämningar i staten.
Men att allt fler generaldirektörer utses efter ansökningsförfarande och med personer med andra erfarenheter än partipolitiska kontakter är glädjande.
Abrahamsson nämner dock inte den allra viktigaste förändringen som föreslagits av Grundlagsutredningen: att tillsättningen av domare i domstolar förändras så att domare inte står i direkt och personlig tacksamhetsskuld till regeringen. En särskild nämnd, där majoriteten av ledamöterna är jurister, ska utefter kompetens nominera domare som regeringen har att välja mellan när högre domartjänster tillsätts.
Alliansregeringen visade alltså, trots allt, allvar med vallöftet. Det känns mycket bra.
(Andra intressanta bloggar om politik, utnämningspolitik, utnämningspolitiken, juridik, grundlagsutredningen, integritet, samhälle, demokrati, mänskliga rättigheter, frihet)