Dokumentären Ernst-Hugo (SVT 2008) av Erik Bäfving har visats nu i nyårshelgen (också i dag kl 14.40), tio år efter det att skådespelaren gick bort i cancer. Som alltid när Ernst-Hugo Järegård är med, blir det intressant.
Och jag tycker ännu bättre om honom sedan det i dokumentären berättas att Järegård inte uppskattade Ingmar Bergman, utan kom att tacka nej till alla rollerbjudanden från honom. För mig var Bergman förljugen och skenhelig. Järegård, däremot, var raktigenom sann. Järegård försöker förstå, Bergman skuldbelägger omgivningen.
I dokumentären säger Järegård något som jag ibland kan känna igen mig i:
— Jag får ett självförakt om jag börjar ställa mig och bocka mig och säga ja för mycket.
— Om en regissör säger ”Sträck armarna upp till vänster”, då måste jag göra tvärtom. Och jag gör det!
Här är ett 30 sekunders klipp ur det som blev Ernst-Hugo Järegårds allra sista produktion, programmet Aktörens läte (1998) som producerades av hans son Johannes, där han ger sina tankar kring skådespeleriet, om frasering, hur man rör sig och om tystnaden:
httpv://www.youtube.com/watch?v=EVBJsTWCWEM
Ett exempel på Järegårds humor och distans framgår i den här 30 sekunder långa reklamfilmen för en dansk kvällstidning:
httpv://www.youtube.com/watch?v=3wgD8humFUk
Se också krönika i Ystads Allehanda: Ernst-Hugo var larger than life, radiosamtal från 1987: Järegård berättar teaterminnen för Gunnnar Ollén.
(Andra intressanta bloggar om samhälle, humor, kultur, Ernst-Hugo, Ernst-Hugo Järegård)