I Wall Street Journal skriver den svarte radio- och TV-kommentatorn Juan Williams att Barack Obama inte ska behandlas på något annat sätt än andra presidenter, och att man inte ska hylla fler ordinära tal: Judge Obama on Performance Alone:
När demokratiska partivänner tävlade om nomineringen pekade flera, med rätta, på att Obama hade få konkreta förslag till hur terrorism ska bemötas och hur USA:s engagemang i Irak ska avslutas, men deras kritik drunknade i allt rop på förändring (change). Under valrörelsen och inför makttillträdet har Obama successivt flyttat sig närmare sin motståndares position. Faktum är att han nu intar samma ståndpunkt som Bush-Cheney när det gäller immunitet för telekomföretag som samarbetade med staten om avlyssning utan domstolsbeslut.
Det finns en farlig fälla här. Samma mediefolk som investerade i att lyfta fram en svart man till Vita huset har skapat enorma förväntningar på honom. När han agerar så att besvikelse skapas, vilket presidenter och människor alltid gör, kan en backlash bli extrem.
Ja, att bygga upp stora förväntningar är det farligaste en politiker kan göra. Och ingen har väl skapat så stora förväntningar som Barack Obama.
Williams vill att förväntningar ska knytas till det han gör, snarare än till det han säger. Men det är väl lite sent att säga nu när förväntningarna redan är på topp. Nu väntar utförsbacken.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, demokraterna,Obama)