Det har kommit ett sorgligt besked: journalisten och författaren Anders Isaksson har avlidit. Han blev 65 år.
Han har varit en av de röster jag alltid lyssnat på med största intresse, för oavsett om man håller med honom eller ej kunde man förvänta sig skarpsinniga analyser om det svenska samhället och politiken. Få har haft samma insikt i det svenska folkhemmets själ som Anders Isaksson.
Samtidigt som han alltid såg sig som socialdemokrat, tvekade han aldrig att kritisera och analysera socialdemokrater på samma sätt som andra politiker och politiska skeenden.
Jag menar att den 1500 sidor långa biografi han skrev om Per Albin Hansson (“Per Albin” del 1-4) är det bästa som skrivits om hur socialdemokraterna kom till makten på 1900-talet. Jag har ofta använt den för att kontrollera vad som egentligen hände när Sverige blev modernt. Se exempelvis: Vad hände egentligen i Ådalen?
Isaksson var också en av få i svensk press som förtjänar att vara kolumnist under eget namn. De flesta som skriver kolumner är oerhört trista, förutsägbara och opersonliga. Aldrig så med Anders Isaksson. Hans kolumner präglades alltid av hans engagemang och kompromisslösa sanningssökande i intressanta ämnen. I sin sista DN-kolumn skrev han: “sänk bolagsskatten till noll” eftersom det är en skatt på tillväxt. Att ta bort den är en väg ut ur krisen. Djärvt, tydligt, klokt. Typiskt Isaksson.
Se mer: DN i Alltid skeptisk – sällan oförstående och Folkbladet i Anders bortgång helt overkligt.
(Andra intressanta bloggar om media, Anders Isaksson, medier, mediekritik, journalistik)