I Sydsvenskan skriver forskaren Pernilla Ouis om krafterna bakom kriget i stadsdelen Rosengård, Bråkmakare och salafi enade i ett bisarrt jihad:
I den aktuella islamiska föreningen [i Rosengård] har denna kamp vunnits av den ideologiska inriktning som kallas salafi, som anses vara den mest hårdföra, puritana och västfientliga tolkningen av islam. Den som inte accepterar deras tolkning anses som otrogen – ett epitet som också används mot vanliga muslimer.
Gruppen står för patriarkala, homofoba och odemokratiska värderingar. Angrepp mot väst kan legitimeras utifrån att man anser att väst attackerat muslimerna först. Ett jihad pågår i försvaret av den rätta tron där alla medel är tillåtna.
Det är därför obegripligt hur antifascister kan stödja en så pass fascistoid gruppering som denna … I Rosengård har de förenats med salafi-gruppen i ett slags bisarr jihad mot polis, brandmän och busschaufförer
Ja, extremister finner varandra. Och den totala avsaknaden av en strävan att bli en del av det svenska samhället är våld den återvändsgränd som återstår. Det är ett bevis på att den förda integrationspolitiken leder till extrem segregering. Istället inte-gration borde det officiella målet vara assimilering. Den som bosätter sig i Sverige har en plikt att respektera våra lagar och i grunden ha en ambition att bli en del av den samhällsmodell som gäller här. De som inte respekterar, utan hatar Sverige, borde flytta härifrån.
Se också SVD och Krig i Rosengård.
(Andra intressanta bloggar om politik, Rosengård,kravaller, demokrati, rättsstaten, fundamentalism, upplopp)