New York Times: Obama börjar likna Bush

Barack Obama gör vänstern i Amerika allt mer irriterad. Det som verkligen fått dem att gå i taket är, som bloggen tidigare nämnt, att Obama valt pastor Rick Warren att leda bönen under presidentens installationsceremoni den 20 januari. Warren är den kristna evangelikala rörelsens nya stora namn.
Valet av honom får vänsterblaskan New York Times att hävda att Barack Obama börjar likna Bush. Inte nog med att Obama använder det politiska kapitalet som valsegern ger honom lika vårdslöst som Bush, Obama är lika besatt av att styrketräna som Bush och han har samma behov av att kontrollera budskapet som Bush. Frank Rich summerar:

Jag delar de höga förhoppningarna [på Obama]. Men för första gången smyger sig en nyans av Bush in i min Obama-dröm.

Den här artikeln har fått stor spridning i USA och citeras på många håll. Kanske blir inte Obama en så vänsterpräglad president som hans väljare hoppats på.
Michael Barone skriver i US News & World Report att Barack Obama kan ha Dwight Eisenhower som förebild, presidenten som fjärmade sig från partipolitiken och fattade sina egna beslut, Obama May Be an Aloof President. Obama har faktiskt inte ställt upp på partikamrater i deras kampanjer, så som exempelvis Bill Clinton ställde upp för att ge extra skjuts åt en senator eller kongressledamot. Obama har drivit sin kampanj, och lämnat partiet åt sidan.
I en ledare skriver Wall Street Journal att Barack Obamas ambition att bygga en bred koalition kan komma att stoppas av vänstern, The left’s intolerance of Rick Warren could slow Obama’s progress.
Under nästan 20 år har polariseringen mellan republikaner och demokrater blivit allt värre i Washington DC. Det har förgiftat stämningen och gjort gemensamma lösningar omöjliga. Partiföreträdarna har hatat varandra och försökt komma åt varandra med alla medel. Barack Obama vill lyfta sig över den giftiga atmosfären. Han kan lyckas i den meningen att han stillar striden mellan demokrater och republikaner, men istället kan det bli en intern uppgörelse inom demokraterna mellan mitten och den allt mer radikala vänsterflygeln.
(Andra intressanta bloggar om , , , , ,)

Rulla till toppen