Justitieminister Beatrice Ask har på sitt bord en utredning om hur preskriptionstiden för bland annat mord kan slopas. Men inget händer, konstaterar Expressen i ledaren Låt inte mördare gå fria, Beatrice Ask:
I många länder – som Finland eller Danmark – finns ingen preskription där gärningsmannen kan dömas till livstids fängelse. I Sverige är preskriptionstiden 25 år … Men att en mördare slipper åtal efter just 25 år är en stötande ordning. Brottet är inte glömt. Anhöriga till offret skulle säkert välkomna en rättegång. Och när en mördare fälls, frias också andra som misstänkts och fått leva ett liv med stämpeln som “flickmördaren”.
Såväl Beatrice Ask som hennes företrädare Thomas Bodström har uttalat sig positivt om att förlänga preskriptionstiden för mord. Men inget konkret har hänt. Varför dröjer Ask?
Det enda svar jag har är att det politiska etablissemanget fortfarande är hjärntvättat av den verklighetsfrånvända kriminologin i Sverige som hävdar att det är kriminella som är offer som det är synd om. De som drabbas av brottslighet får däremot skylla sig själva, menar alla riksdagspartier. Det är motsatsen till rättsstatens principer.
Det är i avsaknad av en trovärdig rättsstat som medborgarinitiativ växer fram, som nu senast där dömda hängs ut på hemsidor, med namn, adress och bild. Detta hade inte hänt om rättsväsendet fungerat. Men så är inte fallet. Det är illa.
(Andra intressanta bloggar om politik, våld, polis, kriminologi, psykologi, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, lag o rätt, moral, fängelse, mord, misshandel)