När socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog kommenterar helgens sifo-mätning, där regeringen tagit in en stor del av oppositionens försprång, säger hon till Svenska Dagbladet:
Väljarna har väl kvar en del av förtroendet för de borgerliga partiernas hantering av krisen där de följt efter övriga europeiska länder. Men i takt med att arbetslösheten ökar och utanförskapschocken slår till kommer situationen att ändra sig.
I Skånska Dagbladet skriver Anna-Lena Hogerud i sin krönika:
Det tycks som om finanskrisen och den oro som bottnar i den hittills har gynnat borgarna. Det avgörande utslaget borde dock bero på hur borgarna hanterar den arbetslöshet som kommer ur krisen. För nu behövs en politik som skapar arbetstillfällen istället för en politik som vill låta var person vara sin egen lyckas smed. Var man vet att en sådan politik sällan kommer från borgerligt håll. En sådan politik kommer från Socialdemokraterna.
Detta är ju orwellskt nyspråk. Vem var det som skapade stor arbetslöshet och utanförskap — i högkonjunktur? Vem var det som förlorade senaste valet därför att man bara skapade bidragsberoende och inga jobb?
Om väljarna tror att socialdemokraterna bättre skulle hantera den globala ekonomiska krisen, borde ju siffrorna gå upp nu.
Det socialdemokratiska företrädare glömmer är att de inte längre går till val på varumärket ”gamla trygga industrialistiskt framåtsträvande socialdemokraterna” (en image från 1950-talet som levt kvar), utan med varumärket ”s-v-mp” där vänsterpartiets ekonomiska radikalism ingår, liksom miljöpartiets avoga inställning till tillväxt och utveckling.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, alliansen, regeringen, SAP, vänsterpartiet, miljöpartiet)