Vänster-Machiavelli slår till

I helgen skärptes konflikten inom trekanten s-mp-v. Flera tidningar kommenterar vänsterpartiledarens utspel i radions lördagsintervju:
Skånska Dagbladet skriver om maktkampen under rubriken, Vänster-Machiavelli slår till:

Stärkt av sina opinionssiffror slog Vänster-Machiavelli, Lars Ohly, till och hotade i Ekots lördagsintervju att fälla en s-mp regering och driva fram ett nyval.
Om Mona Sahlin viker sig för det slaget av utpressningspolitik så framstår hon som en svag ledare. Glöm heller inte att det finns en tredje inblandad part, miljöpartiet. Där är aversionen mot att ta med ett populistiskt socialistparti sprunget ur kommunismen ännu starkare än hos moderna socialdemokrater. Om vänsterpartiet mer eller mindre med våld tränger sig in till förhandlingsbordet hos Mona Sahlin uppstår risken att miljöpartisterna tackar för sig och lämnar rummet genom en annan dörr.

Borås Tidning skriver i ledaren, Rödgröna röran tilltar:

Samarbete måste bygga på förtroende, konstaterade Lars Ohly i Ekots lördagsintervju. Det var klokt sagt. Han hade kunnat tillägga att samarbete också bygger på att man har en gemensam bild av var man står, annars är det svårt att komma vidare. Men den rödgröna oppositionen är inte bara oense om vad man vill. De vet inte ens var de står idag.

Nerikes Allehanda analyserar vad som blir resultatet om Lars Ohly står fast vid hotet om att utlysa nyval efter en vänsterseger i riksdagsvalet 2010, om hans parti inte får vara med i regeringen Vad vet vi om Mona Sahlins regeringsplaner

Om de tre oppositionspartierna skulle få majoritet vet vi att Mona Sahlin kommer att nomineras till statsminister. Men vi vet inte vilken politik en sådan regering skulle föra. Vi vet inte vilka partier som kommer att ingå i regeringen. Ja, vi vet inte ens om Mona Sahlin kommer att hinna tillträda som statsminister, innan det utlyses nyval.

Även om det leder till problem för Mona Sahlin, så är det rätt att Lars Ohly att tala om vad som gäller för vänsterpartiet. Om v inte tänker låta sig kuvas än en gång under socialdemokratiskt regerande, ska man naturligtvis tala om det för väljarna.
Alliansens framgång bygger ju inte bara på att de fyra partierna ”måste” regera tillsammans — den känslan fanns hos Olof Johansson 1991-94 — utan att man ”vill” regera tillsammans. Det är en väldig skillnad. Väldig!
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )