På vänsterflygeln inom folkpartiet märks nu signaler på förräderi mot Alliansen. Det gäller dessa Carl Tham-kopior som under 1900-talet gjorde det omöjligt att bilda ett starkt borgerligt regeringsalternativ till socialdemokratin. Och det är just vad som är meningen: de vill se ett permantent maktinnehav för socialdemokratin, och att de själva ska få spela hjältar som ansvarsfulla samverkansmän- och kvinnor. Centerledaren Olof Johansson var också impregnerad i denna förvridna verklighetsuppfattning.
Med Alliansen blev det tyst på alla tjuvnyp mot andra borgerliga partier från illojala folkpartister. Nu vill man dock använda sverigedemokraterna som svepskäl för att bryta sönder Alliansen och kasta sig i Mona Sahlins armar. Hur ska man annars tolka Nerikes Allehanda som i dagens ledare längtar efter att folkpartiet än en gång ska svika friheten för att ge socialisterna makten på walk over, Våga prata om en regering över blockgränsen:
Det kan krävas blocköverskridande överenskommelser. Det kan vara att alliansen bjuder in miljöpartiet till samarbete. Eller att Mona Sahlin måste söka stöd hos ett eller ett par av de partier som i dag ingår i alliansen. Sådant måste också diskuteras före valet. Lämplig tidpunkt för en sådan diskussion är nu – när valet är inom synhåll, men det är ändå ett tag kvar till slutspurten.
Visst. Folkpartister och redaktörer som inte vill se Alliansen omvald bör deklarera att de lämnar folkpartiet för gå med i socialdemokrater. Jag har aldrig förtstått varför de som känner så starkt för socialism vill kalla sig liberaler? Varför låtsas man vara något annat än vad man är? Byt sida! Krama Mona, hur mycket ni vill. Men ge faen i att kacka i Alliansens bo!
Jan Björklund bör uppmana de inom hans parti som vill ha socialdemokratisk statsminister att lämna folkpartiet och gå över på andra sidan.
(PS: Carl Tham var partisekreterare i folkpartiet, bedrev sabotageverksamhet inom Fälldin-regeringarna och blev sedan socialdemokratiskt statsråd.)
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, moderaterna, centern, folkpartiet, kristdemokraterna, alliansen, regeringen)