I Dagens Nyheter, Amerikanskt tillfälle, redogör Per Ahlin vördnadsfullt för det pladder som sprids av Brookings och andra jetsetkretsar inom internationell politik, när de talar om allt annat än de verkliga säkerhetshoten i världen: fundamentalister och diktaturer.
Det är “soft power” för hela slanten. Världen ska bli bättre genom förhandlingar och byråkratiska lösningar i korrupta organisationer. Och vilka är de konkreta förslagen? Utvidga FN:s säkerhetsråd! Snacka om storstilade visioner.
Att göra denna redan handlingsförlamade institution ännu större och otympligare är kanske inte det världen behöver. Men inte mig emot. Att utöka säkerhetsrådet skulle fullständigt omöjliggöra beslutsfattandet där. Det skulle öka efterfrågan på nya institutioner som fungerar bättre.
Och vad världen behöver är ett Demokratiernas Förbund, där man kan forma en ny internationell lag som sätter människor rätt till frihet före staternas rätt att förtrycka och massmörda, vilket faktiskt är vad nuvarande folkrätt står för.
Ett Demokratiernas Förbund skulle köra ut diktaturer i kylan. De skulle vara välkomna in, men först sedan de inför en rättsstat som skyddar medborgarna mot övergrepp och tillämpar demokrati. Dessa frågor borde sättas överst på alla internationella sammankomster. Inget kan vara viktigare.
Så “soft power” kan spela en avgörande roll. Men den mjuka makten måste kombineras med hårda villkor, vassa värderingar och vilja av stål.
Men Brookings, de akademiska kretsarna och diplomatkåren vill hellre skåla i champagne med diktaturernas utsända och legitimera förtrycket i allehanda internationella “förhandlingar”. Det är ett spektakel som saknar respekt. Och är bara är värt förakt.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,utrikespolitik, försvarspolitik, internationell politik, MR, frihet, demokrati)