Nu haglar förslagen om vad svenska regeringen borde göra för att lindra konjunkturnedgången. Förslagsställarna nästan driver fram panik: Nu! Omedelbart! Genast! Min attityd är just den som Sydsvenskan utvecklar i dagens ledare, Hellre rätt än fort och fel:
I takt med att redan dystra ekonomiska utsikter tycks bli ännu mörkare ökar ropen på politiska insatser för att motverka, eller åtminstone begränsa, konjunkturnedgångens verkningar. Förslag, uppmaningar och krav duggar tätt från oppositionen, fackföreningsrörelsen, arbetsgivarorganisationer, tankesmedjor och ekonomiska experter. Att en lång rad länder i vår omvärld är på väg att sjösätta gigantiska stimulanspaket minskar inte pressen på Borg …
Föga tycks det hjälpa att Borg hänvisar till att Sveriges ekonomi står förhållandevis stark och att höstbudgeten innehåller olika stimulanser på omkring 30 miljarder kronor.
Någon brist på idéer är det inte tal om. Nej, kruxet är att det sällan funnits så många förslag om hur så många miljarder skall spenderas på så kort tid. Men där somliga framhåller behovet av lägre skatter förespråkar andra höjda bidrag. Oppositionen verkar vilja ha både och.
Det finns all anledning att skynda långsamt i sådant debattklimat.
(Andra intressanta bloggar om politik, finanskrisen, finanskris, skatter, ekonomi, bidrag, bidragskultur, stimulanspaket, tillväxt)