I Weekly Standard skriver författaren och humoristen PJ O’Rourke att “vår 28-åriga konservativa möjlighet att fixa de moraliska och praktiska gränserna för staten är över”, We Blew It.
En hel generation har fötts, vuxit upp och har bildat familj sedan Ronald Reagan valdes till president. Och var är den värld vi lovade dessa barn av den konservativa eran? Var är detta land av frihet, ansvar, kunskaper, möjligheter, bedrifter, heder, tillit, sanning och en trist timme varje vecka ägnat åt kyrkan, synagogan eller moskén? Det ligger i ruiner vid våra fötter, som det bör sedan vi själva sparkade den skinande staten på höjden till grus och aska.
Han skriver att det inte var vänstern som gjorde det. Det var de konservativa själva. Han anlägger ett långt perspektiv och pekar på “the Southern Strategy” från Nixon-tiden, vilket innebar att de konservativa allierade sig med bakåtsträvarna i de amerikanska sydstaterna.
PJ O’Rourke vill se en varmare konservatism:
Det verkliga budskapet i konservativa abortmotståndet — pro-life — är att vi är för livet. Vi betraktar människor, med få undantag, som tillgångar i samhället. Vänstern betraktar människor som besvär. Folk är i ständigt behov av statens hjälp för att få mat och bostad … och för att skapa tillräckligt högt självförtroende för att de ska gå med i lobbyingorganisationer som kräver ännu mer statliga hjälpaktioner.
Om medborgarna insisterar på att abort förblir laglig — och, genom ett passivt motstånd verkar de vilja just det — låt saken då bero. Under tiden kan vi med folkets stöd vägra att spendera skattepengar på dödandet och metoderna för att ta mänskligt liv, och se till att föräldrarnas tillstånd krävs när underåriga flickor är inblandade, och jaga ut de skyldiga pojkarna ur stan. Lagstiftningen får inte göras identisk med moralen.
Tankeväckande. Eftervalsdebatten kan bli intressant i Amerika.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, demokraterna,Obama)