Det är obehagligt att läsa europaminister Cecilia Malmströms (fp) inlägg om Lissabonfördraget i SVD-Brännpunkt idag, Sverige får ökat inflytande i EU. Artikeln demonstrerar en oroväckande arrogans och tondövhet. Malmström skriver som om det fortfarande handlade om ja eller nej till medlemskap i EU.
Det är skadligt för demokratin att makten inte klarar av att diskutera EU utan att gå i spinn och förvandlas till Bryssels annonspelare som reflexmässigt målar allt i EU i ljusast och glättigast möjliga färger. Att förneka verklighetens brister tillhör diktaturer, inte demokratier.
”Demokratin stärks”, skriver Malmström. Men folken kan inte avsätta EU-ledningen och tillsätta en ny. Det går inte att utkräva ansvar av makthavarna i Bryssel. De kan inte avsättas i val. Det är inte demokrati.
Men likt en diktator i Zimbabwe hävdar Malmström att EU är så trevligt och demokratiskt. Det undergräver respekten för henne och för hela europaprojektet. Tala sanning! Erkänn bristerna!
Lär av Förenta staterna. Där skulle det skulle aldrig komma på tanke att kalla någon som är emot att skicka mer pengar till Washington för USA-motståndare. Det handlar om på vilken nivå beslut ska fattas.
Och jag är emot makt på central EU-nivå så länge inte folken kan avsätta hela den centrala nivån i allmänna val.
Det är detta som är svagheten i Lissabonfördraget. Makten undgår folket. Därför har Bryssel-nivån ingenting alls med demokrati att göra. EU-parlamentet är en enda gigantisk charad. Man pillar i olika detaljer och var och en i parlamentet kan få med sin lilla snuttefilt i beslutsprocessen. Men helheten rullar på, utan möjlighet för européerna att stoppa, underkänna och ändra kurs. Det är inte folkstyre.
Vad gäller själva processen med konstitutionen som blev ett fördrag, alla underkända i folkomröstningar, summerar Claes Arvidsson på ledarplats inför svenska riksdagens omröstning imorgon, Lång dags färd mot vadå:
Istället för kort, begripligt och med en tydlig avgränsning av makten mellan medlemmar och union har det blivit en lång dags färd mot ett konstitutionellt vadå.
Om europaprojektet blir misshandlat på det här sättet kommer det att dö. I det långa loppet är jag övertygad om att det är vi som ser bristerna som är de verkliga europavännerna, medan Malmström representerar dögrävarna.
(Andra intressanta bloggar om politik, demokrati, EU, EU,Lissabonfördraget)