Upsala Nya Tidning skriver i ledaren Oppositionens fall på eget grepp:
Lördagen var nationens ödesdag. Då skulle ett andlöst väntande folk få besked, ty då hade tidsfristen obönhörligen löpt ut. Då skulle den mäktige lyfta på förlåten, nämligen vänsterpartiets ledare Lars Ohly. Och det han skulle meddela gällde om han tyckte att socialdemokraterna och miljöpartiet hållit måttet för att få ingå i den regering han ska bilda sedan alliansen besegrats i valet 2010.
Men timmarna släpade sig fram – och tystnaden lade sin allt tyngre hand över det av ovissheten svårt plågade folket.
Skämt åsido.
Det enda som snart förmår förundra i fråga om turerna i oppositionspartiernas inbördes mellanhavanden är den nästan seismiska precision med vilken de i varje givet läge lyckas välja den klantigaste och töntigaste handlingslinjen.
Ja, det är ett fantastiskt underhållande skådespel för mig som i nära nog årtionden irriterats över att de borgerliga inte kunnat komma överens, utan agerat som småbarn i sandlådan. Nu är det Mona, Maria och Lars som sitter i sandlådan och kan inte annat än kasta sand på varann.
UNT påpekar att det är socialdemokratin som i det allmänna medvetandet lyft fram vikten av att inför val ha ett tydligt regeringsalternativ, detta som ett sätt att peka på borgerlig osämja. Men de borgerliga har lärt sig läxan. DÅ faller socialdemokratin på eget grepp.
Vem har sagt att politik inte är underhållande?
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, Sahlin, Reinfeldt, moderaterna, centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna, alliansen, regeringen)