Sänkta skatter, medborgaransvar och flexibel välfärd

I takt med att välfärdsstaten tagit ifrån oss medborgare ansvaret har solidariteten och kontakten mellan människor och mellan generationerna urholkats. Unga hamnar i kriminalitet och våld, medan äldre vanvårdas på äldreboende. Ingen bryr sig. Det är ”någon annan” som ska lösa uppgiften. Helsingborgs Dagblad summerar i ledare, Att ta del i verkligheten:

Vi har till stor del förlorat vardagsengagemanget för varandra.

För att återskapa gemenskaperna behöver skatterna sänkas och det offentliga inte ses som lösningen. Ansvaret måste återföras till medborgarna.
Det finns fler skäl för att rulla tillbaka det offentliga. Ekot varnar för att allt färre är beredda att betala det höga skattetrycket: Svensk skattenivå pedagogisk utmaning.

De svenska skatterna kommer troligen att pressas ned av globaliseringen, som gör att både människor och pengar rör sig mer än tidigare. Enligt två nya rapporter måste politikerna bli bättre på att förklara sambandet mellan skatter och offentlig service som skola och sjukvård.

Men det är fel väg. Utöver den global konkurrensen blir de skyhöga skatterna omöjliga eftersom Sverige inte längre är ett homogent folk som lever och prioriterar på exakt samma sätt. Antalet livsstilar är nu många och det gör att medborgare prioriterar väldigt olika. Då blir det omöjligt för staten att göra avvägningar som fungerar för alla.
Det människor nu kräver är flexibilitet. Var och en måste kunna prioritera den form av trygghet som man själv ser som viktigast, och avstå helt från andra tryggheter som man inte värdesätter.
Staten kan inte fortsätta att dutta lite extra karensdag i sjukpenningen mot lägre premie här, högre sjukvårdsförsäkring för snabb läkarkontakt där, extra pensionssparade här eller bosparande där. Farfar och farmor kan engageras i barnomsorgen eller i skolan. Praktiska lösningar i lokalsamhället kan både höja kvaliteten på tryggheten, minska isoleringen och stärka solidariteten människor emellan. Samtidigt ökar friheten när varje person kan göra sina avvägningar. Varje person trivs bäst när egna önskemål uppfylls och man förstår vad olika förmåner kostar. Och därmed kan avstå kostsamma trygghetslösningar som man inte ser som lika viktiga.
Dessa krav på snabbt växande flexibilitet klarar inte staten av. Skatterna måste ner, så att människor själva kan betala premier för den trygghet som skapar den största möjliga tryggheten.
Att genom höga skatter bli utlämnad till politikernas prioriteringar, är inte något som i framtiden skapar största möjliga trygghet för pengarna.
Sjävklart ska staten i framtiden stå för grundtrygghet. En folkpension med lika många kronor till alla, en grundnivå i sjukpenning och så vidare, men ovanför denna grundtrygghet måste människor få välja själva vad man vill betala för och vad man avstår.
Skatterna måste ner. Makten och ansvaret måste överföras till medborgarna.
Se mer: Äldrevårdsskandal: var är de anhöriga?, Välfärdsstaten låter ungdomar bli brottslingar och Statliga tjänstemän hanterar bidrag – inte kärlek.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )