I Wall Street Journal skriver det senaste årtiondets bäste valstrateg, Karl Rove, om hur Barack Obama kunde vinna, How the President-Elect Did It. Obama förstod att Amerika lutar åt höger och drev därför inte en vänsterkampanj som stötte sig med väljarna i mitten. Enligt vallokalundersökningar var den grupp han fick störst tillskott av röster ifrån jämfört med John Kerry 2004, kyrkgående väljare. Rove skriver:
Obama tonade ner kraven på reträtt från Irak, istället betonade han tuffhet i Afghanistan och hotade till och med Pakistan om landet inte ökar sina insatser att mot al-Qaida. Obama drev kampanj med löfte att “sänka skatterna för 95 procent av amerikanerna”, medan han beskrev “statsstyrd sjukvård” som “extremt” och motståndarens sjukvårdsförslag som en dold skattehöjning.
Högertongångar, alltså. Och Karl Rove konstaterar att någon politisk-ideologisk värderingsförändring inte skett i valmanskåren. Andelen amerikanser som beskriver sig som konservativa ligger oförändrat på 34 procent. De som ser sig som moderata har minskat med en enda procent från 45 till 44 procent, medan andelen som beskriver sig som vänster ökat från 21 till 22 procent. Trots att Obama tillhör de 22 procenten, drev han en kampanj som riktade in sig på de 44 procenten moderata. Karl Rove summerar:
Barack Obamas seger var personlig snarare än filosofisk. Amerika röstade för förändring på valdagen. Men den exakta inriktningen på denna förändring är fortfarande oklar.
Det här är den bästa eftervalsanalys jag sett hittills.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, demokraterna,Obama)