Halal-tv: Rikt, dyrt och vitt

Det blir inte mycket religion i första delen av SVT:s islamska Halal-tv. Däremot blir det uppvigling och klasskamp för hela slanten. Programledarna vältrar sig i avund och vill underblåsa skillnaderna. Två citat som säger det mesta:

— Jag blir irriterad när jag ser hur bra folk verkar ha det här inne i innerstan … Det är så fint … De har det bra ekonomiskt.
— Man är bitter på folk som är rika.

Man utmålar Danderyd som motståndarsidan och summerar: ”rikt, dyrt och vitt”. Man antyder också att vilken muslimsk tjej som helst skulle kunna arbeta på Moderna Muséet, och när programledarna inte ser någon i personalen med slöja misstänkliggörs det. Man frågar retoriskt: ”Kommer Dalia att få ett sommarjobb, det återstår att se”. Och om hon inte får det? Här finns en underton om diskriminering och rasism.
Det är snuskigt förenklat och spinner på fördomsfulla schabloner.
Men de berör en intressant fråga, korruption. I Egypten gäller det att muta sig fram och ha kontakter. Har det blivit likadant i Sverige? Till viss del är det så. Vänskapskorruptionen är enorm. Men probemet har ju ingen lösning i klasskampsretoriken, tvärtom.
Det är ju bara med meritokrati som alla, oavsett bakgrund, får chans att lyckas. Och det liberala samhället är det enda som bygger på meritokrati, där individens kvaliteter i form av erfarenheter och kunskap räknas, inte föräldrarnas ställning. Det är därför västvärlden har blivit rikt — på marknaden är det förmågan som räknas. Det är på marknaden som smålandsgrabben Ingvar Kamprad kunde bli en av världens rikaste män. I ett kommunistiskt eller muslimskt korrumpterat land hade Kamprad aldrig kunnat utveckla IKEA.
Men några diskussioner om grundläggande mekanismer för välstånd och framgång, det tar halal-tv inte upp. Man är mer intresserad av att skuldbelägga allt och alla för det som inte är perfekt. Alla som inte omedelbart får det man pekar på är offer. Det är en tröttsam människosyn.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Rulla till toppen