New York Observer recenserar i Le Rêve Gauche den nya boken Left in Dark Times: A Stand Against the New Barbarism av Bernard-Henri Lévy. Trots att han känner sig närmast genetiskt bunden till vänstern, varnar han för den toleransen av intoleransen som kännetecknar dagens vänster.
Lévy vänder sig mot eftergifterna till islamistiska teokrater, exempelvis när det gäller försöken (exempelvis i FN) att offra yttrandefriheten på ”toleransens” altare.
Han motsätter sig att vi ska respektera främmande kulturer bara därför att de är annorlunda. Och han vill att väst ska använda sin makt för humanitär intervention i syfte att sprida frihet och demokrati. Det går att förändra, menar Lévy och låter som en neokonservativ. Recensenten Damian Da Costa skriver:
Till dem som invänder att Frankrike förändrade sin kultur [i frihetlig och demokratisk riktning] på egen hand, spelar Lévy ut sitt trumfkort: ”Är vi mer oroade över den destabilisering som brutalt införande av humanitära rättigheter innebär — eller för de destruktiva effekter som den massiva indoktrineringen av ren fascism som olika fundamentalister ägnar sig åt?” Den liberala finkänsligheten och respekten för det annorlunda är, skriver Lévy, baserad på en falsk premiss: Strävan mot ”renhet” i islamistisk kultur växer ur samma ideologiska rötter som Hitlers och Mussolinis fascism; den är helt enkelt inte alls ”annorlunda”.
Vilken fullträff!
Denna poäng har jag inte sett formulerad så tydligt förut. Själv bryr jag mig aldrig om huruvida en värdering eller världsbild framförs av en kvinna eller man, av en europé eller arab, men i vår samhällsdebatt har gruppidentitetspolitiken fått ta överhanden. Så länge en intolerant åsikt framförs av någon som uppfattas komma från annan kultur eller från en kategori som förut inte haft makt, har den omfamnats i toleransens namn. Men det är åsikten i sig som ska värderas, inte budbäraren. Och intoleranta budskap är intoleranta, även om de sveps in i muslimska kläder.
Och de intoleranta tongångarna är inte, som Lévy skriver, annorlunda. Vi har sett tillräckligt med barbarism i Europa under 1900-talet. Vi behöver inte öppna armarna för den igen. Oberoende av vilken inramning den har på 2000-talet.
(Andra intressanta bloggar om politik, islam, neokonservatism, fundamentalism, rasism, kränkt, islamofobi, integration, integrationspolitik, yttrandefrihet, demokrati,MR, frihet)