Det var en ovanlig medverkan i direktsänd TV för mig, denna morgon i TV4 (se inslaget). Brukar ju alltid möta arga motdebattörer som är djupt irriterade på mina argument, om det så är för Bush, mot FN eller någon inrikespolitisk fråga. Men idag handlade samtalet om hur politiker kan använda internet i val, och här hade ju inte jag och IT-debattören Christer Sturmark några skilda ståndpunkter.
Vi kom att komplettera varandra om betydelsen av internet för Barack Obamas kampanj. Allt medan John McCain mer kör en stil som liknar de svenska partierna.
Jag gjorde dock reservationen att vi ännu inte sett att internet som kampanjverktyg verkligen levererar röster. Det är ändå ett ganska stort steg mellan att via tangentbordet där hemma hänga på internetvågen, och att på valdagen knata sig ut och rösta.
Men det är ingen tvekan om att internet har inneburit att Obama-kampanjen kunnat göra mer av det momentum som han haft sedan i vintras. Utan internet hade Obama, som ett nytt och okänt namn, haft mycket svårare att organisera och finansiera sin kampanj. Under primärvalet räknade Hillary Clinton med att han som ny på scenen inte skulle kunna vara särskilt organiserad i alla 50 delstater. Så var det förr, men internet har gjort det enklare för nya kandidater att snabbt etablera sig över hela landet.
När det gäller Sverige framförde jag min ståndpunkt om att partierna är så hierarkiska att de kommer få svårt att göra trovärdiga internetkampanjer. Avsaknaden av personval innebär också att svensk politik är stelare än amerikansk. Men. Alliansen kan, om man verkligen är beredd att motarbeta den hierarkiska kulturen, etablera detta fyrpartisamarbete som en kampanj utanför de stela partistrukturerna.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, internet, kommunikation, Obama, sociala medier, alliansen, regeringen)