Förr talade man om “begåvningsreserven” när det gällde barn ur arbetarklassen och i hem utan studievana som, om de bara fick chansen, skulle klara högre studier och göra kvalificerade insatser i ekonomi och samhälle.
Jag vet inte riktigt varför man inte längre talar i dessa termer. Kanske därför att man tror att alla idag har chansen. Men så är det inte. Om man inte kommer från ett hem som ser högre utbildning som ett självklart mål, är det inte alls säkert att den möjligheten upplevs som ett alternativ.
Det är därför jag tycker det är självklart med elitklasser i skolan. Tvärtemot vad vänstern säger, så fungerar de ju som öppningar för dem som inte har uppbackning hemifrån. Elitklasser ger dem chansen som inte kommer från studievana miljöer. Det är begåvningen som räknas, inte bakgrunden. Kan det blir mer jämlikt och rättvist?
Därför har ju Upsala Nya Tidning rätt i ledaren Elitklasser nästa:
Säg elitsatsning för fotbollspelare som vet att snurra upp en motståndare och du möts av en axelryckning. Men säg samma sak om unga matematikbegåvningar och bered dig på en storm av beskyllningar om elitism, sorteringsskola och utslagning. I alla fall från det politiska vänsteretablissemanget.
De här fördomarna mot att lyfta fram begåvningar måste bemötas och tillbakavisas om Sverige på sikt ska kunna bibehålla välståndet i globaliseringen och den allt hårdare konkurrensen som i hög grad handlar om kunskap, utveckling och innovation.
(Andra intressanta bloggar om politik, utbildning, utbildningspolitik, skola, elitklasser, globalisering, forskning, tillväxt)