På ett lunchseminarium hos PR-byrån Hill & Knowlton fördes idag en debatt om debatten i FRA-frågan. Hur kunde det som hänt hända? Neo-redaktören Sofia Nerbrant illustrerade med citat hur ”gammelmedia” totalt missade frågan och bloggaren Henrik Alexandersson beskrev hur nätets nya opinionsbildare kunde hålla frågan i liv över sommaren.
Riksdagsledamoten Camilla Lindberg (fp) beskrev det obehagliga i att bli hjälteförklarad och samtidigt ”kidnappad”, i den meningen att folk projecerar sina egna uppfattningar på henne. Folk tror och hävdar nu att hon lovat saker som hon inte lovat, exempelvis att vara emot all signalspaning i kabel — något hon aldrig givit uttryck för. Med adress till Fredrick Federley och Annie Johansson sa hon att man måste undvika att framstå som ledare för en opinion som man inte är beredd att fullfölja.
Mot detta invände jag att de två sistnämnda genom att ta debatten i riksdagen och driva fram krav på kompletteringar, sett till att FRA-lagstiftningen inte är avgjord. Det är tack vare Federley och Johansson som regeringen måste komma tillbaka till riksdagen med kompletteringar, och om det blir prövning av FRA:s spaningsuppslag i en obereonde domstol, då har ju frågan fått en lösning som uppfyller de skydd för den personliga integriteten som så många efterlyst.
Men intressantast var nog Arne Modig på Novus Opinion, som kunde avslöja en ny opinionsmätning gjord förra veckan om svenska folkets inställning. På frågan om man anser svensk underrättelseverksamhet ska få använda signalspaning svarar 51 procent ja och 45 procent nej.
Men när folk får frågan om partiernas idéer i FRA-frågan är bra eller dåliga får respektive parti bara stöd av mellan 9 och 18 procent av de tillfrågade. Mellan 28 och 35 procent tycker att respektive parti har dåligt förslag. Den stora gruppen, mellan 45 och 58 procent vet inte vad de tycker om de enskilda partiernas agerande i FRA-frågan.
För Allianspartierna kan det vid en första anblick antyda att FRA inte är viktig för väljarna, som tycker lika illa om hanteringen hos s, mp och v. Men Arne Modig påpekade under frågestunden att signalspaning, genom att dominera samhällsdebatten månad efter månad, tär på Fredrik Reinfeldts viktigaste ambition: regeringsdugligheten. Att regeringen dag ut och dag in kritiseras för hanteringen är nedbrytande på sikt, och blockerar regeringens möjlighet att nå ut med mer positiva budskap.
Så är det. Därför hoppas jag verkligen att uppgifterna (se förra bloggposten) om att regeringen är beredd att gå hela vägen om en oberoende domstolsprövning, där FRA får ansöka om tillstånd för angivna spaningsuppslag och redovisa underliggande säkerhetshot som motiverar spaningen. Ungefär så som Krister Thelin har skisserat i Medborgarrätt: Integritetsskyddet och dess gränser.
FRA-debatten visar, menade jag, att fler än ”gammelmedia” börjar bli överspelade. Vi kan tala om ”gammelpartier”, som saknar förmåga att förankra sin politik eftersom de inte längre har några medlemmar att förankra politiken hos.
Det är ur detta demokratiperspektiv som personval blir så viktigt. Om partierna inte längre kan förankra internt, måste förankringen i folkdjupet ske genom riksdagsledamöter och fullmäktigeledamöter. Dessa blir länken mellan folket och makten. Det är dessa personer som individuellt måste fånga upp, tolka och förmedla samhällsopinionen in i demokratins beslutande organ.
Här vill jag ge en eloge till Camilla Lindberg, som sa att hon stod i kontakt med partiet hemma i sin valkrets och därmed kunde överväga mer i lugn och ro än de riksdagsledamöter som hamnade i mediestormar och mejlbombningsaktioner. Personvalda riksdagsledamöter har att företräda sin valkrets, inte medier och andra allmänna opinionsbildare. De ska gå tillbaka till sin valkrets och tala med väljarna. (Nu är det svårt i Stockholm, där valkretsen består av en halv miljon röstberättigade. Det är därför vi behöver enmansvalkretsar som per definition blir små, under 50.000 väljare också i Stockholm.)
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, försvaret, FRA-lagen, försvarspolitik, FRA, övervakning, integritet, avlyssning, författningsdomstol, demokrati, MR, frihet, signalspaning, lex orwell)