S-mp leker under den politiska elitens kristallkronor

Det är underhållande att läsa de tidigare partisekreterarnas (s-mp) debattartikel i DN, S och mp bör öppna för samarbete högerut.
Min första reaktion blir: om vänstersidan nu är så stark och Alliansen så förvirrad, varför vill ni söka samarbete med dessa ”svaga” aktörer? Är inte det ett uttryck för egen svaghet? Om inte i opinionen just nu, så till politikens innehåll. Och så är det ju: att åter börja ifrågasätta ekonomisk tillväxt och marknadsekonomi är knappast den sorts flum som borgerliga bör ställa upp på.
Det här gammal s-taktik i ny förpackning. Genom att söndra de borgerliga, kan socialdemokratin hålla i nationens taktpinne, även om deras väljarstöd begränsar sig till 30-40 procent.
Men allvarligast tycker jag detta partipolitiska dribblande är ur demokratisk synpunkt. Lars Stjernkvist och Håkan Wåhlstedt vill att de politiska etablissemangen ska göra upp om makten bakom ryggen på medborgarna. Folket ska inte ha något att säga till om. De ska stängas ute. Hållas kort. Makten och härligheten ska fördelas bakom stängda dörrar, under kristallkronorna i maktens korridorer.
Allmänna val är till för att medborgarna ska kunna avgöra landets inriktning de kommande åren. Väljarna ska utse regering och ge mandat för en regeringspolitik. Inte gamla partisekreterare i maktelitens kärna.
Väljarna ska i nästa val kunna avgöra om de vill fortsätta arbetslinjen under Fredrik Reinfeldts ledning, eller om man vill återgå till bidragslinjen med högre skatter och färre i arbete under ledning av Mona Sahlin.
Det valet vill herrar partisekreterare förneka svenska folket.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , ,)