När jag jobbade med Jan-Olof Morfeldt

Under fem år i slutet av 1980-talet och början av 90-talet jobbade jag som ekonomiansvarig i den då till Röda Korset anknutna stiftelsen Noaks Ark där läkaren Jan-Olof Morfeldt var den drivande kraften i arbetet för aidssjuka och för information och kunskap om hiv/aids.
Nu på mogonen meddelas att ”Nola”, som han kallades, avlidit efter en kort tids sjukdom, 62 år gammal: Jan-Olof Morfeldt in memoriam.
Under de år jag jobbade i stiftelsen var aids en svårt stigmatiserad sjukdom, inte bara därför att homosexuella och missbrukare drabbades utan därför att kunskapen om smittvägar inte var välkänd, ens inom offentliga sjukvården. Den ideella stiftelsen ägnade stor energi åt att utbilda sjukvårdens personal så att de rätt förstod smittrisken. Senare blev Noaks Ark kontroversiell i gayrörelsen eftersom stiftelsen talade om hiv-bärarnas ansvar att inte föra smittan vidare. Klartext i alla aspekter på hiv/aids var Jan-Olof Morfeldts signum.  
Landstingens oförmåga att hantera denna nya sjukdom var skälet till att stiftelsen bildades. Några engagerade läkare och sjuksköterskor såg att aids-patienterna inte fick den vård de behövde eftersom den offentliga sjukvården var panikslagen på 1980-talet. Man visste inte hur man skulle hantera aids.
Jan-Olof Morfeldt tog initiativet till stiftelsen för ett dels kunna erbjuda ett gästhem där aidssjuka kunde få omvårdnad i lugn miljö som omväxling till den sterila sjukvården. I väntan på döden. På denna tid fanns inga bromsmediciner. Vi såg hur de sjuka tynade bort, utan att kunna göra så mycket. Det var hos Noaks Ark som modeskaparen Sighsten Herrgård offentliggjorde att han var döende i aids, och ”gav sjukdomen ett ansikte”. Det andra syftet med stiftelsen, det som fortfarande gäller, är att informera och förmedla kunskap om hiv/aids.
Jan-Olof Morfeldt förstod hur viktigt det var att få med etablerade personer i styrelsen för att ge stiftelsen tyngd och prestige. Anders Wijkman som dåvarande generalsekreterare för Svenska Röda Korset ställde upp, och prinsessan Christina som var Röda Korsets vice ordförande blev också Jan-Olof Morfeldts vice ordförande i stiftelsen. Senare kom också förre finansministern Kjell-Olof Feldt med.
För mig var detta det definitiva uppvaknandet från villfarelsen att staten kunde lösa medborgarnas problem. När en ny fara drog in i form av ett dödligt virus var den offentliga vården paralyserad, medan den frivilliga sektorn tog tag i problemet, hjälpte de sjuka och satte igång informationskriget på två fronter, dels mot fördomar och skräck, dels om eget ansvar och försiktighet i sexuella relationer. Under min tid hade stiftelsen 30 anställda, men det största arbetsinsatsen gjordes dryga tusentalet icke avlönade volontärer. Det var anhöringa och vänner till de som drabbats, och andra som kände att man ville ställa upp, när man såg att staten inte gjorde det.
I början handlade volontärt arbete om att finnas tillhands medan människor sakta dog. Det är en synnerligen svår uppgift. Men i den inledande krisen fanns den humanitära kraften i frivilliga volontärer, inte i politiken eller den offentliga vården.
Det var här jag övertygades om att de frivilliga sociala banden mellan människor är mycket starkare än vi tror. Men vi använder dem inte, därför att vi fått lära oss att det är statens ansvar. Vi ska betala skatt. Det är så vi visar solidaritet. Inte genom att ställa upp på människor. Med tid och engagemang. Men när denna socialistiska villfarelse krackelerade i panik, då människor såg att ingen skulle hjälpa till om man inte gjorde det själv, ja, då ställde man upp.
Detta ”folkrörelseengagemang” är en stark men slumrande kraft i det svenska samhället. Den ideella sektorn, civilsamhället, är svaret på hur vi kan lösa sociala behöv och förmedla solidaritet i framtiden.
Jan-Olof Morfeldt såg som en social entreprenör till att organisera och kanalisera det. Han var en stor människovän, ibland (nej, ofta) alltför snäll. Ordning och reda var inte hans grej, och jag som ekonom och administratör hade det inte lätt. Men hans envishet och totala engagemang imponerande på mig då och gör än idag. Det är det jag minns nu när jag hör den sorgliga nyheten om hans bortgång.
Se mer: Noaks Ark.SVD, SR, ExpressenCorren, NTMetro.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )