De nationella opinionsmätningar jag emellanåt återgivit här i bloggen är egentligen meningslösa (annat än som redskap i debatten om vem av kandidaterna som har “övertag”) eftersom presidentvalet avgörs i delstaterna. Den kandidat som vinner flest röster i en delstat får denna delstats alla elektorer (med enstaka undantag). Och det är den som når majoritet bland elektorerna som blir president.
Därför är det delstaterna som ska stå i fokus. Obama-kampanjen hävdar att McCains uppsving beror på att han fått fler röster i redan republikanska delstater och att uppsvinget därför inte betyder något. I jämna delstater skulle McCain inte vunnit ökat stöd med en så konservativ vicepresidentkandidat som Sarah Palin, menar Obama-lägret. Men det är fel.
Weekly Standard hänvisar till statsvetaren Charles Franklin som visar att det inte är så, McCain Gains Not Limited to Red States.
McCain har visserligen ökat mest i konservativa delstater. Hans ledning där var 14 procent före konventet och har nu vuxit till ett övertag på 22 procent över Obama. En ökning med 8 procentenheter i södern och mellanvästern.
Och McCains ökning har varit liten i vänsterns delstater, där Obamas övertag bara minskat från 12 till 10 procent i delstater som New York och Kalifornien.
Men i de jämna delstaterna, “swing states”, har en betydande förändring inträffat: McCain leder nu med 3 procent där han för bara några veckor sedan låg under med i snitt nära 2 procent. Det är en uppgång med nära 5 procent i de helt avgörande delstaterna.
Det bevisar att McCain och Palin lockar nya väljare över hela skalan, och till betydande grad i de viktigaste väljargrupperna — de osäkra.
Valet är långtifrån avgjort.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, demokraterna,Obama)