Det otillräckliga skyddet för den personliga integriteten är kärnan i kritiken mot FRA-lagen. Det intrång som signalspaning innebär kan i en rättsstat bara ske om tillräckliga garantier skapas för att spaningen står i proportion till säkerhetshoten. Och att denna avvägning inte sker av dem som utför eller beställer spaningen, utan av en oberoende domstol.
För denna lösning argumenterar hovrättslagmannen och förre statssekreteraren i justitiedepartementet Krister Thelin i nya numret av Medborgarrätt, och artikeln finns i bloggen med samma namn Integritetsskyddet och dess gränser.
Lägg märke till att det inte handlar om brottsmisstanke, som en del talat om. Underrättelseverksamhet är något helt annat. Istället för de olika politiskt tillsatta ”nämnder” som regeringen för tillfället är inne på att tillsätta, måste en oberoende och från politiken fristående domstol granska signalspaningen så att reglerna i grundlagen och europakonventionen upprätthålls. Thelin skriver:
Där samtycke inte räcker till utan intrång krävs, trots att den enskilde kanske motsätter sig det – d v s där andra intressen måste ta över, exempelvis vid brottsbekämpning eller, som i fallet med FRA, behovet av militär underrättelseinhämtning – bör principen vara en effektiv kontroll av att gränserna för intrånget inte överskrids.
Här skall proportionalitetsprincipen gälla obehindrat: Intrånget får inte stå i missförhållande till de värden som motiverar intrånget. Och den vägningen skall inte göras av den som företar intrånget utan av en fristående och oberoende instans, d v s en domstol.
Det är därför det ytterst är domstol som bestämmer om sk straffprocessuella tvångsmedel, som telefonavlyssning och hemlig rumsavlyssning. Europakonventionens artikel 8 om skydd för privalivet ger också uttryck för denna principiellt viktiga utgångspunkt.
Bristen i nuvarnade FRA-lag beskriver Thelin så här:
FRA-ärendet aktualiserar dessa principer: frivillighet saknas och tvånget måste då kontrolleras. Det är här som propositionen gått vilse, också efter de piruetter som den senkomna insikten gav anledning till vid riksdagsbehandlingen i juni.
De kontroller som ursprungligen föreslagits eller föreslogs … har alla det gemensamt att de är interna, där de istället bör vara externa.
Med extern menas domstol som står fri från regeringens och myndighetschefers påtryckningar.
Jag tycker Fredrik Reinfeldt ska medge att den hittillsvarande linjen — att komplettera det ursprungligen socialdemokratiska förslaget med olika nämnder — inte är tillräckligt för att uppnå de höga krav på personlig integritet som Alliansregeringen ställde sig bakom i sin första regeringsdeklaration 2006 (analyserad av Thomas Gür i SVD idag).
Genom att byta ut de många olika nämnder som man i all hast föreslog inför junibeslutet i riksdagen, med en rejäl och betryggande domstolsprövning bortom FRA:s och politikernas kontroll, kan den rätta balansen uppnås mellan personlig integritet och rikets säkerhet.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, försvaret, FRA-lagen, försvarspolitik, FRA, övervakning, integritet, avlyssning, författningsdomstol, demokrati, MR, frihet, signalspaning, lex orwell, Fredrik Reinfeldt)