Igårkväll anordnade magasinet Neo ett seminarium med DN:s förre chefredaktör Hans Bergström, som skrivit en biografi om John McCain på svenska (Historiska media). I en varm och smockfull lokal berättade Bergström på sitt lågmälda men skarpa sätt om varför McCain gjort starkt intryck på honom.
Bergström lyfte särskilt fram hur McCain hanterat tortyren han utsattes för i Vietnam när han kom hem. McCain blev inte bitter och fastnade inte i den orätt han utsattes för. Istället blev han som senator en avgörande röst för att USA skulle normalisera förbindelserna med Vietnam.
I boken berättar Bergström om hur McCain blev erbjuden att bli frigiven, när vietnameserna förstod att hans far var amiral och befälhavare. Syftet var att använda McCain i propagandakriget och bryta ner amerikanska soldaternas moral genom att visa hur officerarna smet undan. Bergström skriver:
McCains beslut att tacka nej till frigivining 1968 — hellre ta den påtagliga risken att dö än att svika hederskoden gentemot sina kamrater — har för alltid satt en bild av John McCains karaktär. Den inger respekt. Detta existentiella, samtidigt ytterst konkreta, beslut har blivit till en metafor för vad det amerikanska folket kan vänta sig av John McCain som president. Han kommer aldrig att svika sina ”fellow Americans” …
Men det mest anmärkningsvärda är inte detta, utan McCains ovanliga förmåga att lämna den extraordinära erfarenheten bakom sig … Han har inte ältat Vietnamerfarenheten genom åren och inte kritiserat Vietnamdesertörer. Han lyckades gå vidare till nya uppgifter …
McCain övertygade president Bill Clinton om att det var dags att ta steget, i första hand lyfta det amerikanska handelsembargot mot Vietnam … 1997 sände USA sin förste ambassadör, efter försoningen, till Hanoi: McCains vän Pete Paterson, som varit krigsfånge i Nordvietnam.
Bergström menar att svenskar och europeer har fått fel intryck av McCain som en krigshetsare. De som likt John McCain varit med i krig och upplevt det, hatar krig. McCain var länge emot amerikanskt engagemang i krishärdar, han röstade emot Ronald Reagans engagegmang i Libanon 1983.
Men efter Srebrenica och Rwanda insåg McCain att vi upplever andra sorters konflikter än regelrätta krig och han gav sitt stöd till Irakkriget. Men han blev snabbt en kritiker, eftersom han såg hur försvarsminister Donald Rumsfelt tillämpade den i Vietnam misslyckade taktiken: attackera för att sedan dra sig tillbaka. McCain ville ha tillräckligt med soldater i Irak för att upprätthålla ordningen, så att en civil administration kunde ta form. Efter tre år lyssnade president Bush och motoffensiven (the surge) följde McCains strategi och det är den som visat sig ge resultat.
Hans Bergström gillar McCain eftersom han inte är en vanlig republikan utan en som söker breda uppgörelser, samtidigt som han är marknadsliberal i ekonomisk politik.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, demokraterna,Obama)