Alliansens budget: såssefierad eller i rätt riktning?

Det är intressant att läsa era mejl, kära läsare. Tack för dem! Jag hinner inte svara, för då skulle ingen tid bli över för bloggen… Åsikterna om den borgerliga budgeten går skarpt isär. En läsare skriver:

Herremingud, hur skall Alliansen ha någon som helst möjlighet att kunna ro hem nästa val med denna totala såssefiering av folks medvetande?! Det är kört.

Läsaren ifråga hänvisar till en bildtext i DN idag, där en sjuksköterska som får ett par hundralappar mer kvar varje månad när tredje steget i jobbskatteavdraget införs, säger: ”Den här regeringen öppnar plånboken väl mycket. Pengarna kunde användas bättre, tycker jag.”
Sjuksköterskan klagar alltså på att få lägre skatt och mer kvar! Hon vill att staten ska behålla mer av hennes lön.
I sanning en märklig, men sorgligt nog typisk svensk, åsikt. Och förklaringen är enkel: ingen liberal opinionsbildning förekommer i det här landet. Många tror att alla pengar är statens, och att vi som medborgare ”får” det överheten tycker vi behöver.
Jag tolkar läsarens budskap som att de borgerliga sumpar chansen att driva opinionen i liberal riktning och därmed sågar av grenen man sitter på.
En annan läsare har rakt motsatt uppfattning om regeringen:

Att Företagarna vill ha mer är, om det än har övergått till att bli gnäll från den oganisationen, i sin ordning. Att Du, som så ofta efterlyser visioner, ideologisk riktning och ett tydligt budskap i den förda regeringspolitiken, intar samma smågnetiga position är förvånande … Man måste i politiken värdera åstadkomna förändringar i jämförelse med vad som hänt om s suttit i regeringsställning, inte bara mot den egna önskelistan! Vid en sådan jämförelse syns klart och tydligt att vi är på rätt väg mot ett företagarvänligare samhälle, vilket vi i ärlighetens namn också bör påpeka i debatten.

Budskapet här är ju också riktigt, även om jag tycker jag varit tydlig i bloggen om att alternativet är sämre.
Frågan är om det räcker. Jag tycker inte att Alliansen lyckats skapa en rimlig balans mellan ambitionen att nå osäkra, möjliga s-väljare och att ge kärnväljarna något att vara glada över. Skattetrycket är sänkt, så i sak kan jag hålla med den senare läsarkommentaren. Men inte i opinionsbildning, det den först citerade läsaren fokuserar på.
Men borde inte åtgärder i sak gå före argument? Jag tror det är så Fredrik Reinfeldt ser det: regeringens handlingar talar för sig själva. Men opinionsmätningarna är ju ett återkommande tecken på att det inte är så. Politik är i vår tid en ständig valrörelse. Regeringen måste tala värderingar! Man måste berätta vilken sorts samhälle man vill uppnå. Inte minst måste man för den sjuksköterska som DN citerar, tala om att lönen är hennes — inte statens. Om hon inte förstår det är hon ett lättare byte för vänstern och för en vänsterseger i val.
Jag landar alltså åter i slutsatsen att regeringen måste tala med folket. Berätta vad man håller på med och varför.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )