Utrikesminister Carl Bildt har en härligt offensiv ton i radions lördagsintervju. Som få andra blottlägger han journalisternas verkliga syfte med frågorna. Det är frågeställarna som hamnar i dålig dager, när de försöker framställa samtal och diskussioner som splittring mellan Bildt och statsminister Reinfeldt och mellan Bildt och den franske utrikesministern Bernard Kouchner. När det gäller Bildts jämförelse med München 1938 svarar Bildt:
— Jag gjorde en historisk observation. Om vi inte lär av historien är vi dömda att begå samma misstag igen. Det var ett inlägg i folkbildningens tjänst.
Mitt i prick. Bildt lägger till att statsministern inte har någon anledning att instämma i varje observation som utrikesministern gör. Bildt avvisar också en UD-tjänstemans referat från utrikesministermöte inom EU 13 augusti där svenska UD recenserar Kouchners känslomässiga reaktion på Bildts frågor om otydliga skrivningar i fredsuppgörelsen med Ryssland om Georgien.
Bildt svarar att han inte gillar att UD recenserar känslolivet hos andra länders ledare. Och så kunde Bildt tillägga att Kouchner är en personlig vän som han umgåtts mycket med.
Det sista är förklaringen till att Carl Bildt kan tillrättavisa massmedierna utan att bli deras mobbningsoffer. Han befinner sig på en högre internationell jetset-nivå än svensk journalistkår och därför kan de inte komma åt honom.
Själv tycker jag inte UD:s formulering ”emotionell” om Kouchner säger någonting, för av det jag sett av honom i olika framträdanden, är han alltid emotionell på det där franska viset.
Och när det gäller kärnan i diskussionen om Georgien och eftergiftspolitik gentemot stormakten Ryssland, har ju Carl Bildt fått rätt. De otydliga skrivningarna i den franska fredsplanen har utnyttjats av Ryssland för att stanna kvar i Georgien, exempelvis i hamnstaden Poti vid Kaspiska havet. Ryssarna lovade att lämna den inom några dagar. Fortfarande, en månad senare, talar ryssarna om att de ”snart” ska lämna Poti, som inte ligger nära någon av utbrytarprovinserna.
På något sätt är det typiskt att Bildt inte får frågor om detta — om sakförhållanden, strategier och beslut — utan mest om relationsfrågor: vad tycker Reinfeldt om Bildts observationer och hur reagerade franske utrikesministern? Svenska journalister reducerar utrikespolitiken till en dokusåpa. Carl Bildt gör den dock underhållande, genom att höja sig över spektaklet.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,utrikespolitik, försvarspolitik, folkrätten, Carl Bildt, lördagsintervjun, ekot, MR, frihet, yttrandefrihet, demokrati, EU, EU, Ryssland, Georgien)