I helgen skrev försvarsminister Sten Tolgfors att Nato-utvidgningen till Baltikum har gjort att invationshotet mot Sverige ”från en militär supermakt är borta”. Östersjön kantas idag av Nato- och EU-länder.
Alltså: Baltikum utgör en extra försvarsmur för Sverige mot rysk aggression. Och det är ju sant. Inget har förstärkt svensk säkerhet så myckt som Estlands, Lettlands och Litauens självständighet och medlemskap i EU och Nato.
Men det gör samtidigt att vi i Sverige har ett ansvar att backa upp de grannländer som ligger i frontlinjen mot den ryska björnen.
Det är som Daniel Braw skriver i Helsingborgs Dagblad, Sverige har lovat att försvara också andra länder:
I spåren av konflikten har många, till och med Göran Persson, talat sig varma för ett starkare försvar av Sverige. Men minst lika intressant är försvaret av de länder som löper risk att hamna i direkta konflikter med Ryssland. Så länge det gäller Georgien eller Ukraina kan Sverige möjligen hålla sig undan – men när det gäller EU-länder är situationen en annan . . .
Dessvärre finns det åtminstone två områden där Ryssland skulle kunna hamna i konflikt med ett EU-land: de ryska minoriteterna i Estland och Lettland och det amerikanska missilförsvaret i Polen.
Därför kan inte försvarsministern nöja sig med allmänna ambitioner. Han måste istället tala om vilken försvarsförmåga Sverige ska ha i mycket konkreta termer. I början på sommaren menade Tolgfors att försvarsdebatten är horribel och innehåller många fel och myter.
En förklaring till förvirringen är att försvarsförmågan måste mätas med nya metoder, det är inte längre antalet pansarvagnar som räknas. Det handlar om komplicerat sammansatta och snabbrörliga förband som ska kunna sättas in i vitt skilda uppdrag.
Men främst beror förvirringen på att försvarspolitiker i Sverige hellre flummar runt om växthuseffekten än talar nyktert och analytiskt om utrikes- och säkerhetspolitik. Så skapar man ingen tilltro till svensk försvarsvilja.
Försvarsminister Tolgfors kan häva den enorma misstro som svenska folket känner mot alla partiers försvarspolitiker genom att bli konkret. Hur mäter vi försvarsförmåga? Vilken är regeringens ambition? Vad ska svenskt försvar klara av?
Här finns enorma vita fläckar, som sprider oro och osäkerhet om riksdag och regering alls vill försvara Sverige och vårt närområde. Tolgfors kan skapa större klarhet genom att fylla försvarspolitiken med konkreta besked om försvarsförmågan i siffror – volym, kompetens, kapacitet.
Vackert tal räcker inte längre. Vackert tal spär på misstron. Vägen framåt ligger i tydliga besked om försvarsförmågan på kort och lång sikt.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Tolfors, MR, frihet, yttrandefrihet)