Hanteringen av aggressivt Ryssland kan avgöra Obamas öde

Roland Poirier Martinsson är gästskribent i Karin, PM och Leos blogg och där tar han, med sin mångåriga erfarenhet från USA, upp vad Rysslands krig i Georgien innebär för det amerikanska presidentvalet. Han menar att Obama kan använda krisen för att överkomma det som är hans största brist: osäkerheten om vem han egentligen är, Inte säkert att McCain tjänar på kriget:

Och osäkerheten är givetvis som allra obehagligast när det gäller frågan: vem är överbefälhavare Barack Obama?
Ryssland har gett honom en chans att börja fylla i det tomrummet.
Det är med andra ord för tidigt att besvara frågan om vilken av kandidaterna som tjänar på kriget mot Georgien, men det är uppenbart att avsaknad av internationell kris under hela kampanjen hade inneburit att oron kring överbefälhavare Obama dröjt kvar ända fram till valdagen. Situationen hade inneburit att republikanerna helt och hållet kunnat definiera honom i rollen som krishanterare.
Nu får han själv möjlighet att visa vem han kan vara. Han har inte gjort bra ifrån sig under den gångna veckan, det är sant, men krisen kommer att dröja kvar, ge Obama gott om tid att framstå som ett alternativ till McCain och, framför allt, ge valmanskåren chansen att se Obama stirra in i kameran, tala direkt till Putin, och sedan dra slutsatsen om han ser ut som en president eller en elevrådsordförande.

Jag instämmer. Men av det jag sett av Barack Obama är han mer politiker än statsman i den meningen att han först ser till de partipolitiska konsekvenserna, och bara i andra hand till vad som är långsiktigt rätt. Amerikanska väljare är — till skillnad från svenska och europeiska — mycket skickliga på att avslöja sådant hos kandidaterna och välja statsmannen framför partipolitrucken.
Men som sagt. Här har Obama chansen att mäta sig med Vladimir Putin och övriga auktoritära ledare. Här kan Obama uppträda som en talesman för den fria världen mot mörkrets krafter. Men han kan också nöja sig med att försöka ge McCain tjuvnyp ur ett inskränkt inrikespolitiskt perspektiv.
Som alltid: amerikanska valrörelser är utomordentligt spännande och inget är avgjort på förhand.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Rulla till toppen