I Norrtelje Tidning skriver Reidar Carlsson att, Det finns en väg ut ur FRA-fällan. Han påpekar att Rysslands inmarsch i Georgien har skärpt de internationella motsättningarna och skapat en ny säkerhetspolitisk medvetenhet i Sverige. I ett sådant läge bör en ansvarsfull regering sträva efter största möjliga enighet över partigränserna.
Den enklaste sättet för regeringen att få en sådan enighet är att gå med på [kritikernas] krav på att riva upp FRA-lagen och tillsätta en ny utredning. Om Fredrik Reinfeldt går med på detta krav kan han också hävda att han visar på gott ledarskap: att han är beredd att kompromissa för att uppnå politisk enighet i ett känsligt säkerhetspolitiskt läge.
Carlsson nämner också, som anledning för omprövning av FRA-lagen, det utslag i Europadomstolen som fälldes efter riksdagens beslut att anta FRA-lagen i juni och som påverkar denna lagstiftning. Det är inte Thomas Bodström som lyft fram detta faktum, utan chefsjuristen Clarence Crafoord vid Centrum för Rättvisa (i Studio Ett, refererat i bloggen här). Carlsson summerar:
För självklart behöver Sverige ha signalspaning även i det fasta telenätet. Och självklart behövs en lag som reglerar detta: en FRA-lag. Den lag som riksdagen antog i juni håller dock inte måttet. Därför bör regeringen se till att den rivs upp, nu när kriget i Georgien ger en möjlighet att göra detta utan att man förlorar ansiktet.
Detta blir än mer logiskt nu när inget parti profilerar sig som försvarsvänner. Till och med socialdemokrater som förre statsministern Göran Persson uttrycker tveksamhet om inte nedrustningen gått för långt. Vad är då rimligare än att Alliansen och socialdemokraterna gör upp — här finns ju inga partiskiljande aspekter längre.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, försvaret, FRA-lagen, försvarspolitik, FRA, övervakning, integritet, avlyssning, samhälle, demokrati, MR, frihet, signalspaning, lex orwell, Georgien, Ryssland, Europadomstolen, Europakonventionen)