Arbets- och bidragslinjen, frihets- och ansvarslinjen

Att ifrågasätta arbete som det enda eftersträvansvärda målet på vägen till livskvalitet, har startats av Per Dahl i Barometern och resulterat i intressanta inlägg. Flera av dem citerar i Barometern, Arbetslinjen diskuteras hett.
Också Carl-Johan Westholm skriver i bloggen Stateblind, FRA och regeringens s k arbetslinje, ”Grundfrågan är: ska staten ha som mål att alla arbetar så mycket som möjligt? Naturligtvis inte, svarar en klassisk liberal. Och inte motsatsen heller, dvs att alla arbetar så lite som möjligt. En liberal regering driver Frihetslinjen!”
Ett intressant ordval som alternativ till arbetslinjen och bidragslinjen. Men friheten måste preciseras. För vänstern betyder ”frihet” att leva och försörjas på andras arbete. Så kan det inte vara, för det betyder att dessa ”andra” är ofria. Den fullständiga definitionen måste alltså vara frihet under eget ansvar — ansvarslinjen, skulle man kunna kalla den.
Först när man tagit sitt eget ansvar, blir man fri att göra sina val: att arbeta mindre och avstå från lite av den materiella statusen för att göra något som man verkligen känner tillfredsställelse i. Ta sig tid att vara den man är, istället för att sälja all sin vakna tid för arbete. Men hela tiden ta ansvar för sina avvägningar och inte ligga någon annan till last.
Se mer: Se människan, hela människan och Är arbetslinjen verklighetsfrämmande?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , )