Jag har fått chansen att intervjua USA:s Charge d’Affaires i Sverige, Robert Silverman, om den aktuella utvecklingen i Georgien. Han ger flera intressanta poänger. Håll tillgodo:
Nytt kallt krig?
Rysslands envoyé vid Nato-högkvarteret har sagt att Moskva kommer att pröva sina relationer med Nato efter alliansens ”oacceptabla” reaktion på Rysslands militära aktion i Goorgien. Är det här ett tecken på ett nytt kallt krig?
— Kalla krget är över och det gäller också den ideologiska kamp som det involverade.
— Men att förändra Rysslands politiska kultur är ett mer långsiktigt skeende, vilket invationen av ett grannland i Europa demonstrerar. Lyckligtvis är denna situation inte alls lik kalla kriget. Bland de många skillnader mellan då och nu är att vi idag har icke-militära kontakter med Ryssland som inte fanns förr. Dagens Ryssland vill bli integrerat i det internationella samhället och tillgodogör sig fördelar av globaliseringen: man vill till exempel bli medlem i WTO och man vill ha avtal med EU som liberaliserar handel och invsteringar. Sverige borde fokusera på detta som en potentiellt påtryckning på Ryssland.
Jämför gärna med Kosovo
Ryssarna hänvisar till Kosovo och Natos stöd till Kosovos utbrytning ur Serbien. Finns det några likheter mellan Kosovo och de georgiska utbrytarprovinserna Sydossetien och Abkasien?
— Den här jämförelsen är farlig för ryssarna att göra. Världssamfundet vill se en internationell process för Sydossetioen och Abkasien liknande det avtal som träffats om Kosovo: internationella fredsbevarande trupp, FN-administration och en internationellt uppbackad förhandling mellan parterna. Minns att Kosovos självständighet bygger på utdragna politiska förhandlingar under FN:s och andra internationella parters ledning. Så låt oss ge de Georgiska provinserna samma erbjudande, närmast internationella fredsbevarande trupper och låt oss inte föregripa resultatet.
— Och faktum är ju att bakgrunden i Kosovo-Serbien är de exakt omvända dem i Sydossetioen/Abkasien-Georgien. I Kosovo var det Serbien som på 1990-talet försökte sig på etnisk rensning vilket ledde till FN-styre. I Georgien var det de av Ryssland uppbackade separatisterna som på 1990-talet påbörjade försök att driva bort georgier i provinserna.
Fredsbevarande trupp är lösningen
Sydossetiens president vill se en rysk militärbas i provinsen och vägrar släppa in internationella observatörer. Är det acceptabelt? Hur kan situationen lösas?
— Det är inte acceptabelt. Lösningen ligger i närvaro av internationella fredsbevarande trupper, helst under FN-mandat.
Snabbt Nato-medlemskap för Georgien?
Min centrala fråga är väl: Ett sätt att ge ett klart budskap till Ryssland är att snabbehandla en Nato-medlemskapsansökan från Georgien. Är det möjligt?
— Det korta svaret är: Ja. USA:s position, liksom många andra Nato-länders position, är sedan tidigare att både Ukraina och Georigien borde få tillämpa ”Membership Action Plan to Nato” så fort som möjligt. Denna plan innehåller flera steg som leder till Nato-medlemskap. Nato bygger på konsensus, så låt oss se.
Har Ryssland misslyckats?
I min blogg hävdar jag att Ryssland förlorat sitt strategiska mål med anfallet mot Georgien i och med att Tysklands förbundskansler Angela Merkel nu tydligt ställer upp på att Georgien borde få bli Nato-medlem. Hur ser du på den tolkningen?
— Ryssland är ett viktigt land, utan tvekan. Som jag sagt har USA och Europa många kontaktytor med Ryssland som vi inte hade under Kalla kriget. WTO-medlemskap och andra förhandlingar är faktorer som får utvärderas i ljuset av Rysslands handlingar.
Det är först på sista frågan jag inte får ett rakt svar, utan ett diplomatiskt. Att förklara seger och förlust är kanske inget som diplomater har någon anledning att ägnar sig åt. Robert Silverman påpekar ju dock att Ryssland kan möta ännu fler bakslag genom kärvare förhandlingar på en rad viktiga områden.
Jag hoppas verkligen Rysslands politiska ledning noga utvärderar konsekvenserna av sitt agerande i Georigien. Visst kan Ryssland agera elefant i porslinsbutiken, men det får större konsekvenser än man nog räknat med. Som Silverman påpekar, utbytet mellan Ryssland och väst är så mycket djupare än under Kalla kriget, och därmed kan kostnaderna för aggressioner bli stora på områden som man förr inte brydde sig om men som nu är minst lika viktiga som militär prestige.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, MR, frihet, yttrandefrihet, demokrati, Georgien, Ryssland, USA, Nato)