I helgen tog Sunday Times upp en ny studie som visar hur illa det är ställt med värderingarna bland muslimska universitetsstudenter i England, A third of Muslim students back killings -Radicalism and support for sharia is strong in British universities. Detta rasistiska hat florerar fritt och oemotsagt, för ingen tar diskussionen.
Men en viss förändring är kanske ändå på gång. Jag trodde aldrig att Dagens Nyheter skulle våga knysta om denna studie. Men idag skriver Lisa Bjurwald om studien på ledarsidan, i Tjugo poäng jihad:
En ny undersökning visar att inte ens traditionellt frisinnade brittiska miljöer som universitet är förskonade från den extrema islamismen. I söndags presenterade den konservativa tankesmedjan Civitas en opinionsmätning utförd på 12 brittiska universitet, där nästan en tredjedel av muslimska studenter säger sig stödja dödande i islams namn. Dessutom fann man att fundamentalister regelbundet bjuds in för att hålla föreläsningar, som ofta är homofobiska eller gränsar till det antisemitiska.
25 procent av de muslimska studenterna sade sig ha liten eller ingen respekt för homosexuella. 40 procent ansåg att det var oacceptabelt för muslimska män och kvinnor att umgås fritt. . . I flera fall (och för att terrordåd ska genomföras räcker det med en enda övertygad jihadist) handlar det alltså inte om rebelliska fantasier, utan om individer som är redo att packa resväskan och köpa en enkel biljett till Virgin City. . .
För yngre muslimer i moskéskolor runt om i landet börjar höstterminen med ett nytt regeringsinitiativ: lektioner i brittiskt medborgarskap. Även universiteten måste ta sitt ansvar. Alla unga kan inte stå emot en passionerad, retoriskt skicklig talare. Särskilt inte när man som student har garden sänkt, trygg i den kunskapsmiljö som ska sprida upplysning – inte plantera livsfarliga idéer.
Men ska inte massmedierna också ta sitt ansvar? Varför försvaras och ursäktas Hamas och Hizbollahs mördande på ett sätt som DN-Kultur och andra medieetablissemang inte gör när det gäller icke-muslimer? Varför tar man inte avstånd från förtryck i islams namn? Varför anklagar man varje person som argumenterar emot muslimsk extremism för islamofobi?
Genom sitt agerande bidrar svenska medier till radikaliseringen av unga muslimer. Fundamentalisterna får moraliskt stöd av DN, UNT och andra som skriker islamofobi så fort någon vågar kritisera eller i satir driva med dessa. Istället för en öppen diskussion i ämnet ägnar man sig åt att förtränga, förtiga och avvisa varje försök till kritisk diskussion.
Och mediernas inskränkthet och rädsla för att diskutera islam stärker inte bara muslimsk fundamentalism, det stärker motreaktionen i folkdjupet genom ökat stöd till sverigedemokraterna.
Medierna måste tillåta debatt om islamrelaterade frågor i lika hög grad som alla andra samhällsaspekter. Självcensuren måste upphöra! För den som vill värna om det toleranta samhället är det oerhört viktigt att sätta gränser. Åt alla håll. Åt alla håll!
(Andra intressanta bloggar om politik, islam, fundamentalism, rasism, kränkt, islamofobi, integration, integrationspolitik)