En som ger god inblick i Iraks utveckling inifrån är Kimberly Kagan i Weekly Standard, The Future of Iraq. Hon har besökt ett av de 502 partier som har registrerats inför regionalvalen i vinter. Där berättar de politiskt aktiva att deras medlemstal ökat från några hundra till flera tusen. Man planerar för en valkampanj som liknar de vi har — såväl formulera valprogram som genomföra flygbladsutdelning och knacka dörr.
Mest intressant är dock att hon ger bakgrund till varför framgångarna i Irak blivit så stora. Varför maktkampen i Irak flyttats från våld på gatorna till en politisk, demokratisk tävlan.
Svaret är att premiärminister Nuri al-Maliki i vår beslutade att rensa ut shiitiska paramilitära milisterna från Basra och Bagdad. Maliki är själv shiit och inom den sunnitiska minoriteten ansågs han gå dessa milisers ärenden. Det var därför sunniter hoppat av demokratiprocessen, igen. Misstänksamhet mot sunniterna fanns också inom shiitiska kretsar, vilket ju inte är så konstigt eftersom den shiitiska majoriteten varit förtryckt av Saddams sunniter i årtionden.
Premiärministern var också ifrågasatt av sina egna, att han gick amerikanernas ärenden. Men genom sitt beordra insaterna mot de paramilitära grupper, ofta understödda av iranska agenter, utan att informera de amerikanska trupperna, visade han sin beslutsamhet och självständighet.
När striderna blev hårdare än beräknat, kallade de shiitiska ledarna in specialförbanden som domineras av sunniter. Och de utförde sitt jobb på ett utmärkt sätt. Miliserna är utslagna, iranska infiltratörer drivna tillbaka till Iran. Shiiter och sunniter har kommit varandra närmare, genom att se att man ställer upp på varandra i den nya demokratiska staten.
Detta har banat vägen för att sunniterna återinträtt i regeringen och i demokratiprocessen. Man känner större tillit till att premiärministern och regeringen vill hela landets bästa, inte bara sina sekteristiska vänner.
Svåra förhandlingar och viktiga säkerhetspolitiska avgöranden återstår, men processen att nå ett stabilt och demokratiskt land har tagit flera steg framåt. Kimberly Kagan avslutar:
Amerika kan stå sida vid sida med Irak, denna fragmenterade och ibland våldsamma unga stat, vars folk nu är passionerat engagerade i att skapa demokrati. Eller så kan Amerika över ge dem, till deras fiender, deras rädslor och osäkerhet, och lämna dem ensamma med deras sköra och bara några månader gamla försoningsprocess. Det är ett viktigt val, men inget svårt val för alla som sett möjligheterna till ett framtida Irak.
Ja, landet har levt i förtryck under årtionden. Mördandet per dag var större under Saddam Husseins mer än 20-åriga regim än under de senaste årens befrielsekrig. Nu finns chanserna att äntligen få slut på blodutgjutelsen. Att inte backa upp Irak i detta läge är värsta sortens svek.
PS. Till de tecken på att läget normaliseras hör att Austrian Airlines meddelar att man återupptar flygtrafik till Irak: “Vi har haft ett uppehåll i flygtrafiken till Irak men bedömer nu att det är tillräckligt säkert att flyga dit. Våra passagerare är dels privatpersoner men även affärsresenärer som upptäckt att det finns mycket goda investeringsmöjligheter. Detta är en stor anledning till att vi satsar på ännu fler flygningar, säger Johannes Walter, VD på Austrian Airlines i Sverige.”
(Andra intressanta bloggar om politik, demokrati,MR, frihet, Irak, yttrandefrihet, säkerhetspolitik,Bush, Bush, USA, pres.valet, Vita huset, Europa, fundamentalism, rasism, islamofobi, integration, integrationspolitik)