Med anledning av kristdemokraternas riksting skriver Barometern i ledaren Kd, våga vara värdekonservativa:
Kd:s enda egentliga grund för sin existens är just att partiet vågat och alltjämt vågar lyfta diskussionen och tala om exempelvis människovärdet. Det räcker inte med att kd är en samling vänliga typer som bara vill vara snälla. En ideologisk grund måste också finnas.
Förslaget att partiet ska släppa sin värdekonservatism är som att föreslå att vänstern ska stryka socialismen ur partiprogrammet. Det blir inte mycket kvar.
Om kd slutar lyfta de värdekonservativa perspektiven, vem gör det då? Det kommer inte heller finnas någon anledning att ha två ideologiskt grumliga borgerliga partier med tidigare konservativ utgångspunkt; moderaterna och kristdemokraterna.
Instämmer. Nu när nya moderaterna blivit ett mittenparti har kristdemokraterna alla chanser att utveckla sitt budskap på konservativ grund. Sverige behöver ökad bredd på åsiktsskalan. Och som Elise Claeson visar finns en ny trend i samhällsopinionen som partiet kan svara upp emot: Nyborgerligheten saknar parti.
Under mina sista år i partipolitiken, på 1990-talets mitt, försökte jag få centerpartiet att gå tillbaka till rötterna och där hämta energi i de värderingar som präglat bondeförbundet, för att låta dem komma till uttryck i vår tids frågor. (Äganderätten till sin bostad, till sitt eget företag och till sitt sparkapital, var orubbliga principer som partiet en gång ansåg helt centrala för att uppnå välfärd, d v s den rätta balansen mellan de två främsta värderingarna: frihet och trygghet.)
På samma sätt borde kristdemokraterna utveckla sin familjepolitik, i form av symbol för en människosyn som bryter mot vår tids kortsiktiga, ansvarslösa och materiella. Här finns en resonansbotten för värderingar som når långt fler än fem-sex procent av valmanskåren.
Men partierna av idag vågar inte ta ut svängarna. Man är notoriskt ovillig att sticka ut i, att skilja ut sig från de andra partierna i grundläggande värdefrågor. Visst vill man markera skillnad till andra, men då i struntsaker som inte säger något om grundläggande livsfilosofi.
Såväl partierna som den svenska demokratin skulle må bra av att partierna vågade bli djupare i sina ideologiska ansatser. Man borde åtminstone föra en idédebatt som tar ut svängarna.
(Andra intressanta bloggar om politik, kristdemokraterna, Hägglund, familjeliv, moderaterna, centern, folkpartiet, alliansen, regeringen)