Till och med New York Times skriver nu artiklar där man erkänner att framgångarna i Irak är påtagliga, Big Gains for Iraq Security, but Questions Linger.
Men icke så i Sverige. Sovjettidens officiella organ Pravda hade varit stolta över den svenska pressens otroliga och uthålliga förmåga att förvränga och förtiga fakta i omvärlden. Inga svenska medier skriver om framgångarna i Irak. Naturligtvis är det ett medvetet och politiskt val som redaktionerna gör. Man vill inte visa framgångarna för svenska folket. Det skulle undergräva vänsterns kritik mot USA och plötsligt framställa presidenten som en aktör för frihet och demokrati, medan den egna kritiken mot Iraks befrielse skulle framstå som dumdristig och felaktig. Därför har svenska medier bestämt att några framgångar i Irak under inga omständigheter får rapporteras.
Men som New York Times skriver:
För Hatem al-Bachary, en affärsman i Basra, har utvecklingen varit ett ”mirakel” och det normala livet ser ut att vara här också på sikt . . .
Abdul Hadi Jasim, frisör i Adhamiya, säger ”Nu, efter det att man tagit itu med en av de största shiitiska miliserna som härjade i Basra, finns en känsla av rättvisa och ordning.
Den demokratiska regeringen under premiärminister Maliki och den irakiska armén har tagit kontrollen från miliser och terroriter. Våldet är mindre omfattande än på länge. Lägre än under Saddams tid. Regeringstrupperna har fått självtillit sedan man segrat i Basra, Mosuel och Sadr city. Al-Qaida är slaget i Irak, där man inte längre har något stöd bland irakierna.
Läget är naturligtvis inte stabilt: Irak har liksom forna Jugoslavien, under lång tid härjats av en diktator. Att bygga demokratiska värderingar med respekt för individen och en rättsstat som behandlar alla lika, tar tid. Men om man inte börjar nu, när i hela fridens namn ska Irak börja gå i denna riktning?! Det är den fråga jag ställer till alla kritiker av Irakinvasionen.
Och eftersom medierna i USA inte förtiger vad som händer i omvärlden, påverkar utvecklingen det amerikanska presidentvalet. En av de skarpaste valanalytikerna, Michael Barone skriver i The Facts in Iraq Are Changing att mycket har hänt sedan hösten 2006 då demokratiska partiet gjorde stora framgångar i mellanårsvalet.
Då var Irak på väg åt fel håll, men nu har Irak vida överskridit de delmål, ”benchmark”, som demokraterna ställde krav på för att medge framång i Irak. Då lovade Barack Obama att snabbt dra ut alla amerikanska trupper från Irak, en ståndpunkt som bidrog till att han blev toppkandidat. Nyligen hade Barack Obama ett telefonsamtal med Iraks utrikesminister som sa att ett sådant tillbakadragande riskerar de framgångar som Irak nu upplever. Ett budskap som Obama förnekar att han fått. Barone skriver:
Kanske han försöker undvika fakta som underminerar hans tidigare ställningstagande. Det skulle också förklara varför han säger sig vara villig att möta Irans president Ahmadinejad utan förberedelser medan han inte funnit tid att möta general Petraeus [som leder koalitionens trupper i Irak].
Barone summerar:
Om president Bush haft fel om truppstyrkorna i Irak fram till 2007, så har Barack Obama fel om Irak sedan 2007. John McCain tycks dock haft rätt hela tiden.
För mig känns det dock bäst att irakierna nu har bättre möjligheter att nå frihet och demokrati än vad de någonsin haft i landets mångtusenåriga historia.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,Bush, Bush, USA, pres.valet, Vita huset, Europa, demokrati,MR, frihet, Irak, yttrandefrihet, fundamentalism, media, journalistik)