Jag tar del av kvalificerade och globala föreläsare i en sällan skådad takt. Det årliga Engelsbergsseminariet på Avesta Herrgård i regi av Ax:son Johnssons stiftelse har denna gång temat Ryssland. På förmiddagen talade Washington Post-kolumnisten Anne Applebaum om Putins ideologi, som går ut på att återskapa nationell stolthet genom att tala om Sovjettiden i postiva termer.
Mörkast i sin beskrivning av den ryska eliten var förre ryske vice talmannen i Duman, Vladimir Ryzhkov. Han valdes in i parlamentet 1993 som 27-åring och har varit en av de starkaste rösterna för liberala värderingar. När hans parti förbjöds valdes han i förrförra valet in som oberoende. Men inför förra årets val blev han förbjuden att kandidera.
Han pekade på att korruptionen är enorm. En tredjedel av statskassan stjäls av byråkraterna varje år. Även om Ryssland lever högt på de stigande olje- och gaspriserna, blir ekonomin som helhet allt mer primitiv och mindre konkurrenskraftig. Bara 3,5 procent av landets export är industriproduktion.
Det är priset för det auktoritära styret.
Professor Andrei Melville, bitr rektor vid Moskvas MGIMO-universitet, hade en ljusare bild. Han hänvisade till fokusgrupper med väljare som visserligen anser det mest troligt att Putins centralism kommer att fortsätta, när de ombeds förutspå var Ryssland befinner sig år 2020. Näst mest troligt är sönderfall i regioner, därefter utveckling mot Fästning Ryssland. Först på fjärde plats bland troliga scenarier kommer ett nytt demokratiskt Ryssland. Men det mest önskvärda alternativet är detta nya demokratiska Ryssland. De föredrar dock Putins centralism framför regionalt sönderfall eller Fästning-Ryssland.
Det kanske förklarar varför ryssarna accepterar Putins centralstyre, även om man vill se mer politisk frihet — man är rädd för att istället för frihet återfå den förnedrande destabilisering som landet upplevde på 1990-talet.
Vladimir Ryzhkov fick frågan om inte hans opposition mot Putin-regimen gör att han lever med samma risker som Anna Politkovskaja, journalisten som också besökt Engelbergsseminariet och som blev mördad. Han gillade inte jämförelsen och uppfattar sig inte som fysiskt hotad. Däremot motarbetas han systematiskt på den politiska nivån.
Östeuropaekonomen Philip Hanson, professor vid University of Birmingham, påpekade att det skett ett skifte mellan Putins första mandatperiod och hans andra: Regimen har gått från att bygga marknadsekonomi till att bygga ”business” för egen del. Ryssland är en tvådelad ekonomi, men med en helt egen uppdelning: dels den centrala ekonomiska sfären som kontrolleras via staten, dels den ekonomi som finns under politikens radar.
Staten är inriktad på att kontrollera de strategiskt viktiga verksamheter som kan skötas i monopol (iallafall på kort sikt), medan man inte är ute efter att kontrollera sådant som styrs av kundmarknader, som biltillverkning.
Denna ekonomi som politikerna inte bryr sig om, kan, så som jag ser det, bli Rysslands räddning. Om individuell kreativitet och entreprenörsanda får utlopp, om än i småskalighet, finns mentaliteten ändå där och kan blomma ut om och när centralismen släpper sitt järngrepp.
(Andra intressanta bloggar om politik, Ryssland, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, tillväxt)