OS har resulterat i hårdare förtryck

Det är inte roligt att ta del av utvecklingen i Kina inför Olympiska spelen i augusti. I DN rapporterar Torbjörn Petterson från Peking att förtrycket ökat, OS ledde till hårdare tag. Han exemplifierar med journalisten Qi Chonghuai som nyligen dömdes till fyra års fängelse sedan han skrivit om korruptionen i politiska kretsar i östra Kina.

Qi är bara en av de senaste i raden av kinesiska journalister som fängslats inför OS i Peking.
”Domen är ytterligare ett exempel på den kinesiska regeringens brist på tolerans när det gäller kritiska skribenter och journalister”, kommenterade organisationen Reportrar utan gränser.
Genom att statuera ständigt nya exempel hoppas ledningen skrämma kvarvarande frispråkiga kritiker till tystnad.
I upprepandet finns normalt också en dövande effekt. Nyhetsvärdet har för vana att sjunka för varje ny dissident som fängslas.
På så vis har OS, som av vissa sågs som en möjlighet till en öppning för demokratiska reformer, haft motsatt effekt. Greppet har hårdnat med OS som förevändning eftersom inget ska få störa festen.

Idrotten och OS sätter nu Kina i centrum för världens uppmärksamhet. IOK har förbjudit politiska manifestationer och de idrottare som gör sådana blir hemskickade. Men OS får inte bli en propagandaseger för förtrycket. Det gäller att finna smarta metoder att protestera. Här borde idrottare, ledare och andra besökare i Kina under OS fråga polacker och andra som har näraliggande erfarenhet av att leva i kommunistisk diktatur om hur man kan gå runt förtryckarapparaten för visa sin avsky för ofriheten och stöd för friheten.
Ett sätt är att demonstrera under prisutdelningen. När tävlingen är avslutad gör det inte så mycket att bli hemskickad, samtidigt som det kan betyda mycket om medaljörerna på pallen via TV förmedlar att man inte finner sig i totalitära system.
Idrottarna ska inte straffas för att IOK haft det dåliga omdömet att lägga OS i en diktatur. Men idrottarna kan som fria medborgare göra en insats för människors frihet och demokrati. Detsamma gäller alla de icketävlande: journalister och politiker på plats. De har en förbannad skyldighet att visa att man inte går i kommunistpartiets ledband. (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )