LO förgrovar det offentliga samtalet, men har ändå en demokratisk poäng

Hur desperat LO är då medlemarna flyr i allt snabbare takt bevisas av att man skickat något slags uppviglingsbrev till borgerliga riksdagsledamöters grannar. Nerikes Allehanda har rapporterat i LO-kampanj skickas till politikers grannar där LO-ombudsmannen Patrick Roselin försvarar tilltaget:

– Vi tyckte att det var viktigt att sprida informationen om hur den nya sjukkasseersättning kommer att slå så brett som möjligt till Sveriges befolkning. Och som politiker och offentlig person får man ta debatten där den dyker upp, om det så är i Ica-affären, på macken eller på gatan.

I ledaren LO förgrovar det offentliga samtalet, skriver man:

43 [riksdags]ledamöter har ”bearbetats”. På något håll har man inte nöjt sig med att skicka brev till grannarna. LO-anställda tagit kontakt med personalen vid ett dagis där en riksdagsledamot har sina barn. LO tänker även hålla demonstrationer i direkt anslutning politikers bostäder . . .
Det är en olycka att debatt och samtal förgrovas. En del av förklaringen är att vi lever i ett medialt brus och för att höras och synas tar man till ”okonventionella” knep. Den här kampen fördummar och förgrovar det offentliga samtalet. En annan förklaring kan vara politikens personifiering. Person blir viktigare än sak . . . Det finns ett antal grupper (ex Greenpeace) och företag (senast ex Betson) som har som affärsidé att bryta mot lagen, allt i syfte att få uppmärksamhet. Problemet är att om sådana medel blir vardagsmat, då uppstår kaos och det blir de som skriker högst som får förtur till politikens arenor. Det blir sådana överdrifter och nyanserna försvinner. Det förlorar vi alla på.

I denna mening har Nerikes Allehanda och de riksdagsledamöter som blivit ”bearbetade” rätt. LO har en hotfull ton i sin kampanj, där slagordet från fotbollsarenorna finns mellan raderna: ”Vi har järnrör och vi vet var du bor”.
Den politisk debatten blir omöjlig om den förs genom hot mot person.
Men detta tilltag borträknat, så är det något märkligt med att riksdagsledamöter inte ska behöva stå för sin politik i sitt grannskap. Som om politik är frikopplat från medborgarna runt politikerna. Som om politiska förtroendeuppdrag vore en sorts statliga generaldirektörsposter där innehavaren kan skärma av sig från folket. Så är det ju inte.
Demokratins kärna — och detta klargjorde redan Aristoteles för 2400 år sedan — är att de valda har en nära och kontinuerlig dialog med dem som vald dem. Om medborgarna inte känner dem man har att välja mellan, är demokratin förlorad.
Jag delar Aritoteles syn om att dialogen — inte bara valsedeln vart fjärde år — utgör demokratiskt samhällets själ. Och LO:s kampanj kan också ses som ett bevis på att dialogen inte längre finns. Politiker har blivit makthavare jämförbara med diktaturer, det vill säga avskärmade och oåtkomliga för debatt.
LO-kampanjen är konstruerad för att få mediegenomslag, därför är den grov och förkastlig. Men det inslag av kontakt mellan väljare och valda som LO använder för att skapa media, är i själva verket en underskattad och farligt åsidosatt funktion i demokratin. (Andra intressanta bloggar om , , , , )