Nyborgerligheten saknar parti

Elise Claeson har en intressant kolumn i Svenska Dagbladet idag, om att nyborgerligheten förför kvinnorna:

Men mannen från Handels tror inte att den borgerliga regeringen förför kvinnor. Den vill ju vara mer sossig än sossarna. Det finns inget nyborgerligt parti, men flera nysossepartier. Nyborgerligheten ger inte ens utslag i opinionsmätningarna. Ändå finns den. Den har smugit sig på oss, som en unik s-resistent bakterie i morgondimman. Världens mest jämställda sosseland har bröllops-, baby-, hemmafixar- och trädgårdsboom. Det borgerliga kärnfamiljslivet har blivit det nya svarta. Hur gick det till?
Mannen från Handels skyller på marknaden. Visst, den ska ge folk vad folk vill ha. Men vet kvinnor vad de vill ha? Han surar över succétidningen Mama (Bonniers), som vädrar ”nygamla familjeideal” i sina bilder av framgångsrika kvinnor som är – mammor. I hans värld är mammor outbildade våp – inte kursettor från Handels. I hans värld förenar sig smarta tjejer med smarta grabbar i the race to the top.

Det jag vänder mig emot i den politiskt korrekta feminismen är att den är så fördomsfull mot allt man inte gillar, som den gamla borgerliga normen om mamma-pappa-barn. Jag tycker den nyborgerlighet som Claeson beskriver har en lika självklar plats i ett modernt samhälle som karriärsträvan. Det är hyckleri när vänstern hånar kvinnor som tar hand om barn och hem. Det är lika illa som det påstådda glastaket för kvinnors karriär i den stora världen.
Och den trend Claeson visar, borde ha självklar respekt inom Alliansen.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Rulla till toppen